Strul kan ju alltid hända, men för mig verkar det alltid hända när jag är på resa. Jag har ändå lärt mig av tidigare misstag och brukar vara noga med att ta med reservgrejer när jag åker iväg, för säkerhets skull. Under Thanksgiving break i slutet av november 2025 flög jag och några kompisar till Miami, där vi var i fem dagar. När jag packade för den här lilla minitrippen tog jag därför med mig två nya G7-sensorer och en blodsockermätare (som jag i princip aldrig behöver använda annars), bara utifall. Jag har nämligen haft en hel del problem med sensorerna sedan jag började använda G7:an.

Sensorn jag hade på mig var ungefär halvvägs in i sin livslängd, men redan andra dagen började den visa hypo-värden vilket inte stämde med verkligheten. Jag valde därför att avsluta sessionen och sätta en ny sensor. Det gick dock inte särskilt bra …

Jag satte den första sensorn, parkopplade den och uppvärmningstiden startade. Redan efter tio minuter gav den upp. Den visade sensorfel och bad mig starta en ny. Jag hade alltså bara en sensor kvar. Jag satte den andra, parkopplade även den och uppvärmningen startade, men exakt samma sak hände igen. Efter cirka tio minuter la även den här sensorn av.

Detta kändes ju inte särskilt bra. Jag hade fyra dagar och fyra nätter kvar i Miami, utan sensor. Det är inget jag är van vid alls. Visst har jag ibland varit utan sensor några timmar under dagen, men jag har haft sensor varje natt i många år nu, och jag tycker den är extra värdefull just då.

Jag delade dessutom rum med tre andra tjejer och ville inte göra för mycket oljud under nätterna för att hålla koll på blodsockret. Jag tycker ändå att jag löste det okej. Det var nog inte de mest perfekta blodsockerdagarna, men eftersom jag verkligen hatar att bli låg och var lite extra rädd nu när jag inte hade samma kontroll, låg jag hellre lite för högt i stället.

Under nätterna valde jag faktiskt att inte ställa väckarklockan, utan kollade blodsockret varje gång jag behövde gå upp och kissa, vilket är ett antal gånger per natt. Det här var såklart lite riskfyllt och inget jag skulle rekommendera andra att göra, men eftersom jag vet att jag brukar vakna ändå valde jag den lösningen för att slippa höga ljudlarm.

Men strulet tog inte slut där.

Sista dagen, när jag vaknade på morgonen, la blodsockermätaren av. Eller ja, det var i alla fall vad jag trodde. Siffrorna “20 25” dök upp, och eftersom det var en ny mätare för mig hade jag ingen aning om vad det betydde. Det såg ut som ett error-meddelande, så jag började googla, men kunde inte hitta något alls om de siffrorna.

Den här morgonen behövde vi dessutom checka ut, så det var fullt upp med att packa och komma iväg. Kvällen innan hade vi varit ute på klubb och kommit hem väldigt sent. Jag gick och la mig runt fyra, om jag minns rätt. Det sista blodsockervärdet jag tog då var väldigt högt, 22 mmol/l, så jag tog en rejäl dos insulin innan jag somnade.

På morgonen började jag känna mig lite låg, men eftersom jag inte kunde mäta blodsockret var jag inte helt säker. När jag var klar med packningen valde jag att lämna tidigare än de andra för att gå till CVS Pharmacy i närheten och köpa en ny mätare. Det var ju inte direkt billigt, men jag behövde kunna ta värden under dagen och hade inget val just då.

Jag kände mig mer och mer låg, och var ganska säker på att jag faktiskt var det, men istället för att ta dextro var jag envis och väntade. När jag väl fick igång den nya mätaren visade det sig att jag hade haft rätt. Blodsockret var lågt, och jag fyllde då på med snabba kolhydrater.

Den här mätaren visade dock i mg/dl istället för mmol/l, men det hade jag varit med om tidigare under en resa till Mexiko året innan, då jag också behövt köpa en ny mätare. Så den här gången visste jag att jag bara behövde dela värdet med 18 för att få det i “mitt” mått.

En liten stund senare mådde jag betydligt bättre igen. Jag tog mig igenom ännu en dag och sedan en natt på flygplatsen, innan vi kom hem till college. Där kunde jag äntligen sätta en ny sensor igen.

Det jag verkligen insåg under den här veckan var hur mycket smidigare och enklare livet blir med CGM, något man kanske inte tänker på förrän det faktiskt strular. Det visade sig också att blodsockermätaren jag haft med mig inte ens var trasig, utan bara hade nollställt sig. Jag vet fortfarande inte riktigt varför, men det hade varit lätt fixat om jag bara vetat om det.

Men nu har jag lärt mig det till nästa gång. Och förhoppningsvis behöver det inte hända igen.

DIA.SE.742-01-FEB2026