”När jag för tre år sedan sprang mitt första lopp älskade jag det. Men bara några månader senare fick jag typ 1-diabetes och då trodde jag att min löpning var över. Jag var rädd för lågt blodsocker och visste att det skulle krävas mer planering än tidigare. Men jag ville inte ge upp och satte ett tydligt mål: att springa Stockholm Marathon.”

Mitt namn är Kalid Abdulwasai och jag går under namnet ”Diabeteslöparen” på Instagram. Där delar jag hur vardagen kan se ut för någon med typ 1-diabetes, genom familjeliv, träning och allt däremellan. Jag är 34 år gammal och bor i Eskilstuna med min fru och våra två barn. Vår dotter är 4 år och vår son är 8 månader. Jag har en magisterexamen i folkhälsovetenskap och arbetar inom bankvärlden.

Jag fick typ 1-diabetes när jag var 32 år, i november 2023. Jag gick ner mycket i vikt, var ständigt törstig och behövde kissa 24/7. Idag använder jag Dexcom G7 som CGM samt insulinpennor.

Sjukdomen har tidigare inte funnits i min närhet och det enda jag visste om typ 1-diabetes var den teoretiska biten tack vare min utbildning. Idrott har alltid varit en del av mitt liv, framför allt fotboll. Under gymnasiet slutade jag spela fotboll helt och började några år senare istället att träna på gym.

På midsommarafton 2023 tog jag min första löprunda och sedan dess har jag fått ett stort intresse för löpning. Jag sprang mitt första lopp i augusti 2023, Midnattsloppet i Stockholm på 10 kilometer. När jag var frisk var det också den längsta sträcka jag klarade av, eftersom allt över 10 kilometer kändes för långt.

När jag fick typ 1-diabetes i november samma år trodde jag att min löpning var över. Men i början av 2024 tog jag tag i löpningen igen och målet att klara Stockholm Marathon var tydligt.

I början var allt rörigt. Jag fick ofta lågt blodsocker, kände mig stressad och visste inte hur jag skulle lägga upp träningen. Efter flera möten med diabetesteamet hittade vi en strategi som fungerade för mig. Jag började med promenader och ökade distansen successivt för att lära känna hur mitt blodsocker reagerade. När jag kände mig trygg började jag med lätt löpning, och ökade sedan både distans och tempo steg för steg. När jag springer har jag alltid med mig midjeväska, mobiltelefon, sportgels och insulinpenna.

Nu, två och ett halvt år efter att jag blev sjuk, springer jag längre sträckor än jag någonsin gjorde innan. Nu har jag klarat mitt mål och sprungit Stockholm Marathon – som typ 1-diabetiker och i augusti springer jag Ultravasan som är på 92 kilometer.

Följ gärna med på Instagram och här på bloggen där jag nu kommer uppdatera framåt.