I juli var jag i Norge på semester en vecka. Där gjorde vi några vandringar, och jag tänkte berätta om hur mitt blodsocker reagerade och hur jag hanterade det. Första dagen i Norge åkte vi ut till Predikstolen. Detta är en väldigt populär och turistvänlig vandring som besöks av många människor varje dag. 

Efter en sen frukost steg jag lite högt i blodsockret och jag parkerade där uppe en bra stund. Det var först framåt lunchtid som jag sjönk igen. Direkt efter lunch steg jag dock igen … Eftersom vi skulle vandra på eftermiddagen så tog jag inte jättemycket insulin till lunch – i och med att jag snart skulle vara fysiskt aktiv. Normalt sett brukar nämligen lågintensiv fysisk aktivitet under en längre stund göra att blodsockret sjunker (och snarare ligga åt det pressade hållet) så det var det jag ”doserade” för. Jag stängde av basaldosen när vi började gå, och under första delen av vandringen började blodsockret väldigt långsamt att sjunka. Från att starta på 14,0 mmol/l, var jag nere på 9,0 mmol/l. Upp till toppen tog det oss ungefär 1,5 timme att gå. 

Jag trodde fortfarande att vandringen skulle ta ut sin rätt (det här var min första rejäla fysiska aktivitet i år på grund av en långvarig myskoplasma infektion med mera under våren). På toppen åt jag en energibar som innehöll 25 gram kolhydrater. Jag valde att inte ta något insulin till den, men jag satte på basaldosen igen. Blodsockret steg rejält, och fortsatte uppåt trots att vi gick ned för berget. Jag började ta korrigeringsdoser när vi hade kommit ungefär halvvägs, eftersom vi skulle äta kvällsmat när vi kom ned för berget. 

När vi kom ned låg jag fortsatt rejält högt. Men jag åt middag med en gång, för jag hade rätt så mycket aktivt insulin i kroppen vid det här laget. Jag tog dessutom ännu mer insulin till maten. Vi åt mackor med pålägg, och avslutade med en glass, vilket blev totalt 70 gram kolhydrater. Det blev klart för mig att blodsockret inte alls reagerade som jag trodde att det skulle göra efter vandringen. Det parkerade på 14 mmol/l. Jag tog flera rejäla insulindoser under kvällens gång, och jag började få en känsla att något faktiskt inte stämde. Det här var absolut inte normalt … Jag var tio gånger mer insulinkrävande än en lugn dag, och nu hade jag dessutom vandrat i flera timmar. Jag tog en dos med insulinpennan i stället och valde att byta pod också, ifall det var så att poden var problemet. 

Vid 23-tiden började äntligen kurvan att vända. Men nu var jag rädd för att det skulle bli ett störtdyk rakt nedåt i stället med tanke på hur mycket insulin jag hade tagit de senaste timmarna. Jag gick och lade mig och hoppades på att blodsockret skulle sjunka lite lagom mycket och att det skulle bli en bra natt. Men så blev det inte … Drygt en timma senare vaknade jag på LÅGT och med en hypoglykemi. Något som jag starkt ogillar och gör allt för att undvika. Jag började med att äta ett par dextro för att snabbt höja blodsockret. Därefter fortsatte jag med att äta torkade mullbär. Först tog jag en näve och åt, och tänkte att detta kanske var tillräckligt. Jag gick och lade mig, men rätt snabbt fick jag klart för mig att det inte var tillräckligt. Med låghetskänslan kvar så satt jag i sängen och fortsatte äta mullbär ur påsen. Jag tror att jag i slutet antagligen hade ätit lite drygt en halv påse, vilket motsvarar cirka 50 gram kolhydrater. Framåt 1-tiden började jag må lite bättre, och blodsockret kom upp över 4,0 mmol/l igen. Jag lade mig ner och lyckades somna om. Resterande delen av natten blev väldigt stabil och fin, mellan 5–6 mmol/l. 

Jag kan faktiskt inte förklara vad som hände. Jag gissar på att det var podfel och att insulinet jag tog under dagen inte kom ut som det skulle. Eller eventuellt att det var läckage? Konstigt var det i alla fall, och jag tror att detta var ett undantag mot det normala. Om du nånsin ska ut och vandra, så bör du räkna med att du kommer bli väldigt insulinkänslig, och inte alls kräva särskilt mycket insulin. Det är även viktigt att fylla på med kolhydrater under vandringens gång och efteråt för att fylla på förråden igen. 

DIA.SE.741-01-FEB2026