“När jag var 10 år vändes mitt liv upp och ner. Det var då jag fick diagnosen typ 1-diabetes. Men jag bestämde mig snabbt för att sjukdomen inte skulle få stoppa mig. I dag tävlar jag på toppnivå inom CrossFit/Functional Fitness.”

Jag heter Sondre Golid och dagen då allt hände övernattade jag hos mina mor- och farföräldrar i Rjukan. Vi bjöd över min morbror och moster på middag och min morbror hade då haft typ 1-diabetes i ett år. Jag ville gärna testa hans teknik för att se mitt blodsocker, men det var då hela mitt liv vändes upp och ner. Mitt blodsocker låg nämligen på 30 mmol/l.

Vi trodde att det berodde på att jag hade socker på händerna, så jag tvättade dem i hopp om att blodsockret skulle visa ett normalt värde. Men nej, det låg fortfarande på närmare 30 mmol/l.

En liten stund senare åkte vi till vårdcentralen, där de kontrollerade mitt blodsocker med ett stick i fingret. Läkaren såg att blodsockret var farligt högt och skickade mig vidare till sjukhuset Telemark i Skien. Där tog de blodprover och kontrollerade mitt blodsocker. Jag och mamma stannade över natten och dagen efter fick vi beskedet att jag hade typ 1-diabetes och skulle ha det resten av livet.

Det var ett tungt besked att få, men samtidigt kände jag att det fanns mycket att lära sig och att sjukdomen inte skulle få hindra mig från att göra det jag älskade. Vi stannade på sjukhuset i nästan två veckor för uppföljning. Jag lärde mig snabbt och var inställd på att leva ett bra liv med diabetes.

Jag hade turen att ganska snabbt få en kontinuerlig glukosmätare och några år senare även en insulinpump. Men utrustningen kom inte gratis – vi fick verkligen kämpa för att få tillgång till den. I dag är jag glad över att använda Dexcom G7 och Omnipod 5.

Vid den här tiden spelade jag fotboll och tyckte mycket om att vara aktiv. Jag var rädd för att få dåliga blodsockervärden och att ha för lite kontroll, men samtidigt gick jag in i det med en positiv inställning. ”Den här sjukdomen ska inte stoppa mig!” tänkte jag.

När jag var omkring 14-15 år, under coronapandemin, började jag ta träningen på stort allvar. Jag började lyfta vikter och använda min egen kroppsvikt i styrketräningen. Mitt intresse för bodybuilding och styrketräning växte. Målet var att se bra ut och samtidigt lyfta så tungt som möjligt. Den här typen av träning påverkade blodsockret på ett annat sätt än konditionsträning. Blodsockret var stabilare och steg ibland till och med på grund av adrenalinet som träningen medför.

Jag märkte snabbt stora framsteg och att min kropp svarade bra på den här typen av träning. ”Det här vill jag hålla på med”, tänkte jag. För första gången på länge fick jag en stark drivkraft och ett tydligt varför till att fortsätta träna.

Ett par år senare flyttade jag hemifrån för att gå i skolan och började med CrossFit/Functional Fitness. Den här typen av träning är så varierad vilket gjorde att jag behövde börja tänka annorlunda kring blodsockret. CrossFit innehåller både styrka, uthållighet och gymnastik. Målet är att bli väldigt bra inom alla områden och undvika svagheter.

Jag tyckte så mycket om sporten att jag började tävla. Min första tävling var norska mästerskapet i Functional Fitness, där jag tog silver. Ett år senare blev det silver igen. Jag var inte särskilt nöjd med den medaljen, så jag började arbeta ännu hårdare med mig själv.

Senare blev jag norsk mästare i U20-klassen. Då tog jag äntligen guldet. Det gav en enorm känsla av att ha lyckats, men var också en bekräftelse på att det jag gör fungerar.

Jag avslutade 2025 med VM i Litauen. Där arbetade jag mig fram till en femteplats totalt i U20-klassen. Det är en av mina största prestationer hittills i karriären.

Nu ska jag börja blogga här på Making Diabetes Easier om träning, tävlingar, typ 1-diabetes och livet. Följ gärna med på Instagram och här på bloggen, där jag kommer att fortsätta dela uppdateringar framöver.

DIA.SE.805-01-AUG2026