Jag har redan skrivit om det här många gånger innan. Men eftersom det är superviktigt och lätt att glömma, kommer jag skriva om det igen. Det är ett så lätt misstag att göra, och jag gör det fortfarande. Även om jag har gjort det ett antal gånger redan och borde ha lärt mig vid det här laget. Vad det handlar om är att alltid ha med sig tillräckligt med diabeteshjälpmedel när man lämnar hemmet och till exempel ska ut och resa. 

I början av året bytte jag till Dexcom G7. Jag tycker verkligen den ärsupersmidig och betydligt skönare att ha på kroppen. Resan har dock inte varit heltspikrak, då jag haft lite otur med anslutningen mellan sensorn och mobilen under våren. Det ställde till det lite för logistiken i USA nu senast, då sensorerna tog slut lite snabbare än beräknat innan jag skulle hem i maj.

Min pappa fick halvvägs genom terminen skicka över ett paket med några nya sensorer för att jag skulle klara mig. Men det var ändå på håret. När jag skulle flyga hem hade jag en G7:a kvar. Och den jag hade på mig hade endast en dag kvar av sensorsessionen. Jag hade såklart en blodsockermätare med mig i handbagaget också, men jag checkade aldrig hur många teststickor det var kvar i burken. Jag antog att det var tillräckligt många. 

När jag var på flygplatsen i Charlotte så började den sista sensorn att strula. Det var bara att inse att jag fick resa hem utan CGM. Jag hade då en 8 timmars flygresa, 7 timmars mellanlandning, och 2 
timmars flygresa framför mig innan jag skulle landa på Landvetter. Jag tänkte att jag får gå tillbaka ett antal år i tiden, och klara mig med en blodsockermätare och kontrollera med stick i fingret. Lite senare, när jag satte mig på flyget och skulle ta första blodsockervärdet insåg jag att det också kunde bli problematiskt. För när jag öppnade burken med teststickor så såg jag att jag 
endast hade fyra teststickor kvar. Det var inte mycket att hänga i julgranen … Resten av testickorna hade jag lämnat kvar i en box på college. 

Att klara sig på fyra teststickor under cirka 18 timmar kändes utmanande. Då skulle jag bara kunna ta ett blodsocker var 6:e timme. Vi stod fortfarande på marken, redo för take-off, när jag 
upptäckte det. Så jag googlade ”apotek Münchens flygplats” innan jag satte mobilen på flygplansläge. Det verkade finnas ett apotek, så jag hoppades helt enkelt på att jag skulle kunna lösa nya teststickor när jag kom fram dit. Jag hade ju ändå rätt så många timmar att slå ihjäl där. 

Jag använde tre teststickor under den längre flygresan, och sparade en i reserv. Jag tog som sagt ett stick i början. Då låg jag rätt så högt i blodsocker, så jag tog en större insulindos och hoppades att det skulle bli lagom. Till middagen ett par timmar senare, så tog jag ett nytt blodsocker. Jag låg bättre då, och doserade till maten jag åt. Sedan tog jag ett till blodsocker några timmar efter det, det låg fortsatt rätt så bra. Så när vi fick en mindre smörgås innan landningen en stund senare, doserade jag helt enkelt efter den. Som tur var, hittade jag ett apotek på Münchens flygplats rätt så snabbt. Jag behövde bara ta ett tåg över till en annan terminal. Och som tur var, hade de också de teststickorna jag behövde. Så där köpte jag mig en ny burk och därefter kände jag mig betydligt lugnare. Nu kunde jag kontrollera blodsockret lite oftare. 

Summa summarum, det är alltid viktigt att dubbelchecka att du har med dig tillräckligt med diabetesprylar när du lämnar hemmet. Jag hade inte kunnat göra annorlunda med G7:an där och då, ibland får man helt enkelt acceptera att teknik kan strula och inte är helt felfritt. Men jag borde definitivt inte tagit för givet att det skulle fungera. Och jag borde ha säkerställt att jag hade tillräckligt med teststickor för att kunna kontrollera blodsockret via ett stick i fingret under ett dygn. 

DIA.SE.676-01-DEC2025