Nu var jag i Mexiko, utan fungerande mobil och utan fungerande blodsockermätare.
I dag äger de allra flesta en mobiltelefon, och de använder den dagligen på olika sätt. Jag använder min på ett ganska typiskt sätt skulle jag säga: sociala medier, samtal, håller kontakt med familj och vänner, tar foton och så vidare. Men jag använder också min mobil för att följa mina glukosvärden från Dexcom G7. För det mesta fungerar det utmärkt, men som vi alla vet så kan även tekniken krångla ibland.
I mitten av november åkte jag till Mexiko i några dagar tillsammans med en vän. Vi körde en triathlontävling på olympisk distans som avslutning på säsongen. Efter tävlingen hade vi två hela dagar kvar att bara njuta.
Dagen efter tävlingen tillbringade vi i Xel-Há, en väldigt fin naturpark som till stor del består av vatten. Vi snorklade, simmade i olika grottor och källor, åkte zipline, hoppade från klippor, flöt nerför en flod i badringar och deltog i en ”interaction” med delfiner. Det var en fantastisk dag, och vi tog massor av bilder med min mobil. iPhonen fick några stänk på sig, men eftersom den ska vara vattentålig kändes det lugnt.
När vi lämnade parken vid 18-tiden, slutade min mobil plötsligt att fungera. Den hade fortfarande mer än 50 procent batteri, så det var inte det som var problemet. Skärmen tändes med Apple-loggan i ungefär tio sekunder, slocknade i tio sekunder, och sedan upprepades detta om och om igen. Jag försökte starta om mobilen genom att hålla in sidoknapparna i 30 sekunder, jag försökte ladda den på vanligt sätt och med en magnetisk laddare som min vän hade. Men ingenting fungerade.
Under dagen hade mitt blodsocker legat konstant väldigt högt, och insulinet verkade inte bita. Men precis innan min mobil dog såg jag i Dexcom-appen att mitt blodsocker sjönk snabbt, så jag fyllde på med socker. När vi kom tillbaka till hotellrummet en halvtimme senare började jag må rätt så dåligt. Jag var extremt trött, vilket i och för sig inte var så konstigt eftersom jag hade tävlat dagen innan, varit vaken nästan i ett dygn och tillbringat hela dagen i aktivitet i solen (vi rörde oss cirka 20 kilometer i parken). Jag kände mig tudelad och ledsen, men det kändes inte riktigt som den ”vanliga känslan” jag har vid lågt blodsocker.
När jag insåg att min mobil var trasig försökte jag kolla blodsockret med hjälp av ett stick i fingret, men min blodsockermätare fungerade inte heller. Jag hade inte kontrollerat den innan resan till Mexiko eftersom den var relativt ny och hade fungerat bra tidigare. Så jag antog att batteriet var slut. Vi åkte till en butik i närheten av vårt hotell, och min vän köpte batterier. Jag prövade igen, men den fungerade fortfarande inte.
Nu var jag i Mexiko, utan fungerande mobil och utan fungerande blodsockermätare.
Jag grät av trötthet, stress och för att jag inte mådde bra. Jag misstänkte att mitt blodsocker var lågt, så jag åt mer socker. Men jag kunde inte vara helt säker. Tänk om jag egentligen var hög? Då skulle det bara bli värre av att äta. Jag vet nu i efterhand att jag låg pressat i blodsocker vid den här tidpunkten, och det var också därför jag inte riktigt kunde hålla ihop det emotionellt.
Vi hann precis till Apple Store innan de stängde klockan åtta. Min vän, som är från Mexiko och talar spanska, hjälpte mig att kommunicera med personalen. De tog in mobilen över natten för att försöka laga den, och jag ck betala extra för expresshantering eftersom vi skulle resa hem dagen därpå vid lunchtid.
Efter att vi hade lämnat in mobilen i Apple-butiken åkte vi till ett apotek så jag kunde köpa en ny blodsockermätare. Nu kunde jag äntligen ta ett blodsockervärde. Men värdet visades i mg/dl i stället för mmol/l, så jag hade ingen aning om vad siffrorna på skärmen sade. Vi använde då min väns mobil för att konvertera siffrorna så jag kunde förstå dem.
Natten blev också en utmaning. Jag brukar inte behöva göra så mycket, men nu ställde jag alarm på min väns klocka för att ta värden varannan timme. Tyvärr missade jag ett alarm (då klockan bara vibrerade på min handled) och jag vaknade med ett väldigt högt blodsocker några timmar senare. Jag antecknade värdena i min anteckningsbok för att kunna följa utvecklingen av kurvan.
Det var verkligen inte det mest optimala dygnet diabetesmässigt, men det löste sig till slut. Nästa dag kunde jag hämta ut min mobil, som fungerade någorlunda men inte helt perfekt. Några dagar senare investerade jag därför i en ny mobiltelefon.
DIA.SE.594-01-FEB2025
