Du lämnar vår webbplats
Du är på väg att lämna webbplatsen Making Diabetes Easier. Är du säker?
För familjer med barn som drabbats av diabetes innebär detta vissa omställningar i det dagliga livet. Små barn kan ju inte själv ansvara för att dosera och ta insulin eller mäta blodsockernivåerna, utan det krävs ett engagemang från vuxna anhöriga. Men med planering och stöd från diabetesteamet kommer man snabbt in i rutinerna och behandlingen blir en naturlig del av vardagen.
Barn med typ 1-diabetes lär sig successivt att hantera situationen och kan så småningom själva ta ansvar för sin behandling. Och med dagens effektiva behandlingar och tekniska hjälpmedel är typ 1-diabetes ett hanterbart tillstånd som inte behöver inkräkta nämnvärt på barnets livskvalitet.
För att möjliggöra glukosupptag i cellerna och för att förhindra för höga blodsockernivåer i blodet måste barnet behandlas genom tillförsel av insulin. Doserna beräknas individuellt och baseras på barnets blodsockernivåer och livsstil. För att kunna ge rätt dos måste därför blodsockernivåerna mätas regelbundet, flera gånger dagligen. Det är särskilt viktigt att mäta blodsockernivån före måltider eftersom man då kan optimera dosen för att hantera kolhydraterna i maten. Det är också viktigt att mäta inför fysisk aktivitet (till exempel idrott) och före sänggåendet.
Det är vanligt att insulindoserna ges med insulinpenna, men för barn är insulinpump oftast ett lämpligare val. Insulinpumpen ger kontinuerlig insulintillförsel och barnet slipper nålsticken (som kan upplevas som skrämmande). Dessutom ger den trygghet och frihet eftersom den sitter på kroppen och fungerar oberoende av var barnet befinner sig.
Barn med typ 1-diabetes behöver inte någon särskild mat utan kan äta som alla andra barn. För barn som växer och utvecklas är det bra med balanserad och varierad mat som innehåller kostens alla beståndsdelar. Den största utmaningen är att balansera mat och insulin så att insulinets effekt matchar maten. Tänk på att mängden kolhydrater behöver anpassas efter fysiska aktiviteter och insulindosen som tas före måltiden.
Även i skolan måste barnet kunna mäta blodglukosnivåer och ta insulin. Därför ska skolan informeras så att lärare och klasskamrater är införstådda med de speciella behov som följer med typ 1-diabetes. Till exempel kan barnet behöva äta något trots att det är mitt i en lektion, eller behöva extra uppmärksamhet från läraren vid idrott. Dessutom kan yngre barn behöva hjälp av lärare eller skolsköterska att ta sin insulindos.
Regelbunden fysisk aktivitet, till exempel någon idrott, är en viktig del av behandlingen av typ 1-diabetes. Fysisk aktivitet främjar hälsan i allmänhet och förbättrar kroppens kondition på sikt, något som är särskilt viktigt hos barn med diabetes.
Vid fysisk aktivitet vill man undvika att blodsockerhalterna sjunker för lågt och man förebygger detta genom att justera insulindosen och öka intaget av kolhydrater. Dessutom ska man mäta blodsockerhalten oftare – både före, under och efter den fysiska aktiviteten.
Att få diabetes kan självklart skapa stress hos både barnet och föräldrarna. Plötsligt styrs tillvaron av blodsockermätningar och insulindoser. Det är inte konstigt om barnet då känner sig utanför eller annorlunda. I den här situationen har föräldrarna en extra viktig uppgift att avdramatisera det hela och skapa trygghet, trots den stora omställningen. Är man osäker som förälder och behöver stöd kan man ta hjälp av diabetesteamet som har kunskaper och erfarenhet av hur man hantera olika situationer.
Att ett barn får diabetes är ingen katastrof. Däremot krävs ett annorlunda sätt att tänka och organisera tillvaron. Med rätt förhållningssätt kommer barnet att kunna leva ett bra och fullgott liv utan några större inskränkningar.
DIA.SE.107-01-DEC2020-D
Typ 1-diabetes är den vanligaste metaboliska sjukdomen bland barn och ungdomar, och den ökar över hela världen. Den kallades tidigare för barndiabetes, men det är missvisande eftersom man kan insjukna i alla åldrar.
Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som beror på att de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln bryts ner av kroppens eget immunsystem. Insulinet gör så att kroppens celler kan ta upp glukos (socker) ur blodet. När insulin saknas stannar glukosen kvar i blodet och ger förhöjda blodsockernivåer. För att kunna reglera blodsockernivåerna hos personer med typ 1-diabetes behöver man tillföra insulin utifrån.
Tidigare förknippades insulinbehandling med stora inskränkningar i sättet att leva, både för drabbade barn och deras anhöriga. Men med avancerad teknik och dagens effektiva behandlingsmetoder kan barn med typ1-diabetes leva ett bra och välfungerande liv med liten inverkan på deras allmänna hälsa och välbefinnande.
När kroppens celler inte kan ta upp glukos ur blodet uppstår ett överskott på blodsocker, s.k. hyperglykemi. Detta glukosöverskott kommer istället att transporteras ut via urinen och drar då med sig stora mängder vatten på grund av osmos. De tydligaste tecknen på typ 1-diabetes hos barn är att de kissar mycket och ofta samt därmed blir väldigt törstiga. Symtomen uppträder oftast i de tidiga stadierna av sjukdomen och de vanligaste är att barn:
Det kan vara svårt för föräldrarna att koppla ihop de här symtomen med just diabetes eftersom de lätt kan misstas för många andra vanliga åkommor hos barn, till exempel urinvägsinfektioner eller andra barnsjukdomar. Symtomen utvecklas ofta under några dagar till några veckor. Små barn kan få allvarliga symtom redan efter bara några dygn. Det är vanligt att barnet har haft en infektion några veckor innan sjukdomen bryter ut. Kontakta alltid vården om du misstänker att ditt barn kan ha typ 1-diabetes.
Den genomsnittliga tiden från det att symtom uppträder till dess att läkaren ställer diagnosen är ca två veckor. Om diagnos och behandling dröjer finns risk för diabetisk ketoacidos som är en livshotande komplikation av hyperglykemi, och denna kan ge betydande konsekvenser för hälsan på lång sikt.
Enkla blodprover visar om blodsockerhalterna är högre än normalt. Genom att jämföra olika värden kan man konstatera eventuell insulinbrist och fastställa diagnosen diabetes typ 1.
När en positiv diagnos har ställts tas barnet om hand av ett specialiserat diabetesteam eller en diabetolog. Ju tidigare barnet tilldelas ett sådant team och lämplig behandling påbörjas, desto lägre är risken för komplikationer.
Ett barn med typ 1-diabetes kommer att behöva livslång insulinbehandling och daglig övervakning av blodsockernivåerna.
Insulin
Insulindosen beräknas individuellt och baseras på intaget av kolhydrater, fysisk aktivitet och blodglukosnivåerna. Insulinet måste tillföras direkt till blodet och det görs genom antingen upprepade dagliga injektioner eller genom kontinuerlig tillförsel med insulinpump. Även om detta kan låta skrämmande – både för barnet och föräldrarna – är dagens metoder väldigt skonsamma och utformade för att innebär minsta möjliga obehag. . Insulinpennan ger snabb och oftast helt smärtfri injektion och insulinpumpen fästs på kroppen och ger barnet stor frihet.
Övervakning av blodsockernivåer
Under barndomen och tonåren måste mätning av blodglukos utföras noggrant för att undvika långsiktiga komplikationer. Om den föreskrivna behandlingen inte följs noggrant kan komplikationer i ögon, hjärta och njurar uppstå i längden.
Blodsockernivåerna kan mätas på olika sätt, t ex med provstickor (som kräver ett stick i fingret). En bekvämare metod, som dessutom ger säkrare mätningar, är kontinuerlig glukosmätning (CGM). Med kontinuerlig mätning kan blodsockernivåerna följas i realtid och insulindoser ges med större precision.
DIA.SE.107-01-DEC2020-D
Typ 2-diabetes är ett tillstånd då kroppens förmåga att reglera blodsockernivåerna med hjälp av det egna insulinet, har försämrats. Detta beror antingen på att de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln inte förmår producera tillräckligt mycket, eller på att insulinet som produceras inte är tillräckligt effektivt. Oavsett vilket, leder detta till att kroppens celler inte kan ta upp tillräckligt med glukos från blodet och resultatet blir kroniskt förhöjda blodsockernivåer, s.k. hyperglykemi.
Typ 2-diabetes är till viss del ärftlig, men orsaken till att insulinfunktionen försämras på det här sättet hittar man ofta i livsföringen. Ohälsosam kost och brist på motion "stressar" kroppens insulinsystem så att det till slut inte fungerar fullt ut. Det här betyder också att det i gynnsamma fall kan räcka med att lägga om livsstilen för att få tillbaka en fungerande insulinfunktion. Men om inte detta räcker måste man också få antidiabetisk läkemedelsbehandling för att öka effektiviteten i systemet. I vissa fall kan det också krävas att man tillför kroppen insulin.
Eftersom livsstilen har så stor påverkan på insulinfunktionen är den första behandlingsåtgärden att lägga om till en hälsosam livsstil. Och detta handlar om kost, motion och kroppsvikt.
Övervikt och fetma är de erkänt främsta riskfaktorerna för typ 2-diabetes. Övervikten beror oftast på för mycket stillasittande och en fett- och kolhydratrik kost.
En anpassad och balanserad kost tillsammans med regelbunden motion leder både till viktminskning och bättre hantering av blodsockernivåerna. Målet för viktminskningen sätts individuellt för varje person och styrs av ålder och allmän hälsa.
För att behandlingen ska bli framgångsrik ska man lägga om till näringsrik balanserad kost. Det övergripande målet är att anpassa födointaget till varje persons individuella behov, och då särskilt till personens energiförbrukning.
För att förebygga och behandla typ 2-diabetes är det viktigt att minska det totala kolhydratintaget (socker) och öka mängden fibrer i maten. Men man måste också vara noga med kolhydraternas kvalitet och var de kommer ifrån. Frukt, grönsaker och fullkorn ger bra kolhydrater.
Man bör också minska intaget av animaliskt protein, stärkelse (potatis, ris, majs etc.) och fettrika processade livsmedel som innehåller enkla sockerarter som glukos och fruktos. Sådana enkla sockerarter finns i godis, läsk och färdigmat, och därför bör man helst undvika sådant.
En bra början är att välja medelhavskost. Den anses som allmänt hälsosam och är därför bra för att förebygga och behandla typ 2-diabetes.
Vill du få råd kring din kost, kontakta din vårdgivare för mer information.
Regelbunden fysisk aktivitet som sport eller träning är en viktig faktor för att behandla typ 2-diabetes. Motion minskar till och med risken att utveckla sjukdomen med ca 30%. Men det behöver inte nödvändigtvis vara i idrottshallen: 30 minuter daglig motion, till exempel raska promenader, ger positiv inverkan på insulinkänsligheten och blodsockret.
Om det inte räcker med att lägga om livsstilen för att få ner blodsockernivåerna, eller om typ 2-diabetesen är för svår, kan man behöva antidiabetisk medicinering.
Läkemedel som verkar genom att öka insulineffektiviteten kan tas i tablettform. En av de vanligaste tablettbehandlingarna vid behandling av typ 2-diabetes är av typen biguanid. Då biguanider inte stimulerar insulinutsöndring orsakar det inte hypoglykemi (för låg blodsockernivå). Om denna typ av läkemedel inte skulle vara tillräckligt effektiv för att sänka blodsockret så finns det andra typer av tablettbehandling som på olika sätt hjälper till att sänka blodsockret. Vill du veta mer så kontakta din vårdgivare.
För att minska risken för vaskulära komplikationer och få bättre hantering av blodsockernivåerna kan det ibland också behövas insulinbehandling vid typ 2-diabetes.
Men eftersom insulin förstörs i mag-tarmkanalen kan man inte ta det i tablettform, utan insulin måste tillföras direkt i kroppsvävnaden, antingen med hjälp av en insulinpenna eller en insulinpump.
DIA.SE.107-01-DEC2020-D
Det knepiga med symtom på typ 2-diabetes är att de ofta kommer smygande. Därför misstänker man heller inte att man kanske har diabetes, utan det upptäcks ofta i samband med någon annan läkarundersökning.
Sjukdomen utvecklas väldigt långsamt, ofta under åratal. Därför sker också små förändringar – som man kanske annars skulle ha upptäckt – så långsamt att man inte märker dem.
Det finns kända riskfaktorer för typ 2-diabetes, och har man dessa bör man vara extra vaksam. En ohälsosam livsstil med fettrik- och kolhydratrik kost och för lite motion leder ofta till övervikt. Detta är faktorer som stressar kroppens insulinproduktion och leder till ökad insulinresistens, som är förstadiet till diabetes. Detta symtomfria förstadium kallas också pre-diabetes.
Ärftlighet är också en riskfaktor, så om ens föräldrar har haft diabetes ökar risken att själv drabbas.
Ju äldre man är, och ju fler av riskfaktorerna som stämmer in, desto viktigare är det att testa sig för diabetes någon gång om året, även om man inte själv upplever att man har symtom.
Även om typ 2-diabetes kan utvecklas under lång tid utan att ge symtom, kommer symtomen förr eller senare att visa sig. Insulinresistensen leder till förhöjda blodsockerhalter (glukos) och kroppen gör sig av med glukosöverskottet via urinen samtidigt som glukosen då drar med sig vatten. De vanliga symtomen beror på just detta.
Symtom på typ 2-diabetes:
Även om symtomen är otydliga, eller om man inte upplever dem som särskilt påtagliga, är det viktigt att såtidigt som möjligt kunna fastställa en diagnos för typ 2-diabetes och påbörja behandling. Obehandlad kan typ 2-diabetes få allvarliga följder som till exempel hjärt-kärlsjukdomar, njursvikt eller ögonskador.
DIA.SE.107-01-DEC2020-D
Glukos är cellernas viktigaste energikälla, och hormonet insulin gör så att cellerna kan ta upp glukos ur blodet. Insulinet produceras i bukspottkörteln och fungerar som en nyckel, som låser upp och släpper in glukos i cellerna.
När glukosomsättningen inte fungerar som den ska, tex om det inte finns tillräckligt med insulin, blir resultatet ett glukosöverskott i blodet, det vill säga blodsockret blir högt. Det här medicinska tillståndet kallas hyperglykemi och det finns olika grundorsaker till det. Gemensamt är benämningen diabetes – det som förr brukade kallas för sockersjuka.
Diabetes kan ha olika orsaker. I vissa fall angrips de insulinproducerande cellerna av kroppens eget immunsystem och förstörs så att inget insulin produceras. Den här formen av diabetes kallas för typ 1-diabetes.
I andra fall fungerar kroppens insulinproduktion, men kanske produceras det inte tillräckligt mycket. Kroppens vävnader kan vara insulinresistenta vilket gör att insulinet inte har tillräckligt stor effekt i kroppen. Denna form av diabetes kallas för typ 2-diabetes, och har alltså helt andra orsaker än typ 1.
Typ 2-diabetes, som ibland kallas åldersdiabetes, är en mycket vanlig sjukdom. 85-90% av dem som får diabetes får just typ 2.Idag lever ungefär en halv miljon svenskar med typ 2-diabetes.
Typ 2-diabetes utvecklas långsamt och smygande..Det är ganska vanligt att typ 2 diabetes upptäcks i samband med en vårdkontakt av helt annan anledning, där man vid ett blodprov ser förhöjda blodsockervärden. Ofta har personen själv inte märkt några symtom innan dess.
Symtomen, som alltså kan vara mer eller mindre tydliga, hänger samman med den förhöjda blodsockerhalten. Kroppen gör sig av med glukosöverskottet via urinen och detta drar samtidigt med sig vatten.
Symtom att vara vaksam på:
Även om kroppen faktiskt producerar insulin, är det inte tillräckligt för att ta upp glukos ur blodet och hålla blodsockret på normal nivå. Detta kan bero på att kroppen inte klarar av att öka insulinproduktionen tillräckligt när blodsockret stiger, till exempel vid måltiderna. Men det kan också bero på att kroppen har nedsatt förmåga att utnyttja insulinet, så kallad insulinresistens.
När bukspottkörteln inte längre kan producera tillräckligt med insulin för att kompensera för insulinresistensen, kommer blodsockret hela tiden att ligga över normala nivåer och man fastställer då diagnosen typ 2-diabetes.
Det finns både genetiska faktorer och miljöfaktorer som ökar risken för att utveckla typ 2-diabetes. Om föräldrarna har diabetes är risken att man själv drabbas minst 40%. Andra riskfaktorer för typ 2 diabetes är ohälsosam kost, hög kroppsvikt ochför lite fysisk aktivitet, som kan påverka glukosomsättningen och insulinproduktionen i kroppen.
Tydliga riskfaktorer:
Men också andra faktorer kan öka risken att utveckla typ 2-diabetes:
Risken för att utveckla typ 2-diabetes kan alltså minskas genom livsstilsförändringar.
Att gå över till en hälsosam livsstil är den främsta åtgärden vid behandling av typ 2-diabetes. Det är också det bästa sättet för att fördröja eller till och med förhindra uppkomsten. En balanserad kost och regelbunden fysisk aktivitet hjälper till att reglera blodsockernivåerna, och vid övervikt gör det stor positiv skillnad att gå ner i vikt.
Ofta räcker det inte med att lägga om livsstilen, utan man kan behöva läkemedel också. I första hand tabletter för att minska insulinresistensen och därmed öka effekten av det egna insulinet. De senaste åren har det kommit många nya läkemedel vid typ 2 diabetes. Om behandlingen inte visar sig tillräckligt effektiv, eller om man haft typ 2 diabetes under många år, kan man även behöva insulinbehandling.
DIA.SE.107-01-DEC2020-D
Vid typ 1-diabetes kan kroppen inte längre producera insulin och därför behöver man tillföra insulin utifrån. Förr förknippades typ 1-diabetes ofta med insulinsprutor, stränga regler kring födan och stora begränsningar i livsföringen. Men dagens effektiva behandlingsmetoder och avancerad teknologi har förändrat bilden. Numera kan man leva ett fritt och aktivt liv med typ 1-diabetes utan större begränsningar.
Eftersom insulin förstörs av magsyra kan man inte ta det i tablettform, utan med dagens behandlingsmetoder måste insulin tillsättas utifrån genom huden. Det finns olika sätt att göra detta på och som patient kan du diskutera med ditt diabetesteam för att välja den metod som är bäst för dig och ger dig störst frihet.
Insulinpennan består av en insulinampull som är innesluten i en penna med en fin nål för engångsbruk i änden. När den lanserades i början av 1980-talet revolutionerades typ 1-diabetesbehandlingen och den blev genast ett utmärkt alternativ till sprutor och ampuller. Detta är i dag det vanligaste sättet att tillföra insulin i diabetesbehandlingen.
Insulinpennan finns i två varianter:
Flergångspenna – där insulinampullen byts ut.
Pennan är diskret och enkel att använda. Vid
pennbehandling kombinerar man två olika insulintyper:
Av dagens vanliga behandlingsmetoder har insulinpumpen en särskild fördel eftersom den ger kontinuerlig tillförsel genom små regelbundna doser av snabbverkande insulin.
Pumpen ger en kontinuerlig basaldos hela dagen och en ytterligare bolusdos kan ges vid måltiderna eller om blodsockernivåerna är höga.
Det finns olika typer av insulinpumpar. Några har en slang mellan pumpenheten och infusionssetet som sitter på kroppen. Några är slanglösa med en separat handenhet.
Insulinpumpen programmeras och anpassas för specifika behov hos varje enskild användare.
Tack vare den avancerade tekniken kan insulinpumpen anpassas individuellt med stor precision. Man kan till exempel justera insulindosen efter tiden på dagen eller efter användarens aktivitet eller situation (träning, sjukdom etc.).
Allt detta gör insulinpumpen till en av de mest pålitliga och effektiva behandlingarna av typ 1-diabetes. Den förbättrar livskvaliteten för människor som lever med diabetes. Dels genom att ge optimal blodsockerkontroll och begränsad risk för hypoglykemi och dels genom att användaren slipper hålla koll på nålar och tider. Detta ger den som lever med diabetes en betydligt större frihet.
Forskningen kring diabetes gör ständigt stora framsteg och morgondagens behandlingsmetoder kan komma att skilja sig från dagens. Även om det är långt kvar tills sådana kan finnas tillgängliga för den som lever med typ 1-diabetes, är det ändå viktigt att följa hur forskningen och utvecklingen går framåt. Här är några möjliga behandlingsmetoder i framtiden.
Här är det inte frågan om ett artificiellt organ för transplantation, utan om en teknik där man kombinerar kontinuerlig glukosmätning (CGM), en insulinpump och en kontrollenhet. Genom att integrera dessa i ett sammanhängande och självstyrande system kan man öka effektiviteten och ytterligare öka friheten för användaren. Den här typen av system har visat mycket goda testresultat. Det finns flera system ute på marknaden redan idag med dessa funktioner och fler är på väg, bl a system med slanglös pump. Dock måste både tekniken/funktionerna och insulinerna utvecklas ännu mer för att denna teknik ska kunna bli helt automatiserad. Viktigt att poängtera är att även om tekniken går framåt och underlättar så innebär det inte att tekniken löser allt utan att den är en hjälp i diabetesbehandlingen.
Det finns för närvarande två sätt att ersätta de betaceller i bukspottkörteln som förstörts hos personer med typ 1-diabetes:
Båda metoderna har begränsningar när det gäller tillgång till donatorer. Dessutom måste patienten ta mediciner för att undvika avstötning av de transplanterade cellerna eller organet och detta ger ofta många biverkningar.
Insulin bryts ner av syran i magsäcken och tas inte upp effektivt av tarmväggen. Det är därför insulintabletter inte är tillräckligt effektiva vid typ 1-diabetes. För att göra insulintabletter effektivare måste insulinet på något sätt kapslas in och skyddas mot magsyran, men ändå kunna frigöras och tas upp utan att förstöras. Mycket forskning ägnas åt att försöka utveckla en sådan tablett, men man har ännu inte lyckats.
Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom där immunsystemet bryter ner de egna insulinproducerande betacellerna. Genom att hindra den här processen med immunterapi skulle man kunna rädda de återstående betacellerna så att insulinproduktionen inte upphör. I allra bästa fall skulle man kunna förhindra nedbrytningsprocessen från början, eller åtminstone i ett tidigt skede, genom ett slags "vaccination" mot diabetes. Det pågår mycket forskning kring sådan immunterapi.
DIA.SE.107-01-DEC2020-D
Vid typ 1-diabetes kan kroppen inte längre producera insulin. Sjukdomen orsakas av att kroppens eget immunsystem bryter ner de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln så att den egna insulinproduktionen slutligen upphör. Insulin är livsviktigt för att cellerna ska kunna ta upp glukos (socker ur blodet, och därför behöver personer med typ 1-diabetes insulinbehandling.
Typ 1-diabetes kan drabba alla åldrar men den diagnostiseras oftast i barndomen eller i ungdomsåren. Symtomen på typ 1-diabetes kan variera och därför kan det ibland vara svårt att inse sambandet mellan symtom och diabetes. Men eftersom insulinbrist är ett allvarligt tillstånd är det viktigt att ta symtomen på allvar och söka sig till sjukvården direkt för att kunna diagnosticera och påbörja behandling.
De vanligaste tecknen på diabetes är kraftig törst och behovet att kissa ofta och i stora mängder. Detta beror på att blodsockret, som ju inte kan tas upp av kroppens celler på grund av insulinbristen, förs ut med urinen och drar samtidigt med sig stora mängder vatten.
De här symtomen liknar dem man kan se hos barn med t.ex. urinvägsinfektion eller andra barnsjukdomar. Därför är det särskilt viktigt att ta symtomen på allvar och söka sig till sjukvården för diagnostisering vid minsta misstanke om diabetes.
Diagnostiseringen görs genom vanligt blodprov.
Eftersom glukosupptaget i cellerna inte fungerar vid typ 1-diabetes kommer blodsockerhalterna att vara förhöjda. Genom olika blodprover kan läkaren konstatera om halterna i proverna är högre än normalt och om detta i sin tur beror på insulinbrist.
Ett P-glukosprov visar glukoshalten i blodet vid provtillfället och ett HbA1c-prov visar hur blodsockernivåerna har legat de senaste månaderna. Genom upprepade prov och analys av de värden som proven visar kan man fastställa (eller avfärda!) diagnosen typ 1-diabetes.
När diagnosen har fastställts påbörjas den individuellt anpassade behandlingen.
DIA.SE.107-01-DEC2020-D