Diabetes har en lång historia

Sjukdomen som vi kallar diabetes mellitus har varit känd  i årtusenden. Men det var den grekiske läkaren och filosofen Aretaios som (troligen på 200-talet e.Kr.) beskrev den och gav den namnet diabetes. Det grekiska ordet diabetes betyder ungefär "passerar igenom" och beskriver de stora urinmängder som förknippas med sjukdomen. Läkaren Thomas Willis lade på 1600-talet till "mellitus", efter latinets ord för honung och detta syftade på att urinen smakade sött. Vid det här laget hade man alltså god kännedom om själva sjukdomen, men hade ingen aning om dess orsaker eller hur den kunde behandlas. Men i slutet av 1800-talet började man närma sig gåtans lösning. Då upptäckte man att försöksdjur som fått bukspottkörteln avlägsnad, utvecklade diabetesliknande symtom. Så tydligen kunde diabetes ha något samband med just bukspottkörteln...

1910 lade Sharpey-Schafer fram teorin att personer med diabetes saknar något ämne som produceras i bukspottkörteln, och han kallade det här ämnet insulin (efter Insulae Langerhanii, de Langerhanska öarna, som är en struktur i bukspottkörteln). Men man visste alltså ännu inte säkert om detta ämne verkligen existerade.

Den revolutionerande upptäckten av insulin

Runt 1920 lyckades Paulescu isolera insulin och därmed slutligen bevisa att ämnet verkligen existerade. En kanadensisk läkare, Frederick Banting, gjorde laboratorieförsök där hundar med diabetes blev bättre om de fick bukspottkörtelextrakt från friska hundar. Det visade att diabetes kan behandlas med insulin, och han arbetade sedan fram metoder för att extrahera insulinet från nötkreatur.

Nu var man en fungerande behandling mot diabetes på spåren, och i Toronto den 11 januari 1922, fick en 14-årig pojke med diabetes världens första insulinspruta.

Banting ville att hans upptäckter skulle komma alla till godo och därför vägrade han att sälja sina patent på extraheringsprocessen för kommersiella syften. 1923 tilldelades han nobelpriset för sina upptäckter och för sin insats mot diabetes.

Insulinkvaliteten – nyckeln till effektiv diabetesbehandling

Från början utvanns insulinet ur bukspottkörtlar från djur och under 1900-talet utvecklade man processerna till att kunna utvinna så mycket insulin som möjligt. När man hade lyckats med detta kunde man i stället koncentrera sig på själva insulinets kvalitet och försöka göra det effektivare.

1936 fick Hagedorn den geniala idén att kombinera insulin med proteinet protamin och zink. Det här molekylkomplexet blev ett långtidsverkande insulin och det började användas i diabetesbehandlingen på 1950-talet.

1955 blev en viktig milstolpe i insulinhistorien, då Frederick Sanger lyckades identifiera hur insulinmolekylen var uppbyggd. Detta var förutsättningen för att kunna producera syntetiskt insulin och under 1960-talet utvecklades metoder för att göra detta.

Även om insulintillgången ständigt hade ökat och kvaliteten förbättrats ville man också förbättra absorptionen av insulinet så att den motsvarade kroppens eget, mänskliga insulin.

Med hjälp av genteknik lyckades man under 1970-talet producera "mänskligt" insulin ur jästsvampar och bakterier. Sådant "mänskligt" syntetiskt insulin blev tillgängligt för diabetesbehandling 1982, och under 1980- och 1990-talen utvecklades också medel- och snabbverkande insulinanaloger med hjälp av genteknik.

Revolution och evolution

Men det är inte bara själva insulinet som har utvecklats under det senaste århundradet. Även metoderna för att tillföra insulinet till kroppen är en del av diabetesbehandlingen, och nya metoder som förenklar livet för personermed typ 1-diabetes kan också upplevas som revolutionerande.

Från början var vanliga sprutor det enda alternativet för att få insulin. Den manuella hanteringen och de grova sprutorna och nålarna tillät inte vidare exakt dosering. I takt med att insulinkvaliteterna förbättrades behövde man också hitta nya metoder för att kunna dosera med större precision – och med mindre obehag för patienten.

På 1960-talet utvecklades den första insulinpumpen. Under 1970-talet kombinerades den med kontinuerlig subkutan infusion av insulin och så småningom även med kontinuerlig glukosmätning.

1983 lanserades insulinpennan, en liten smidig och diskret apparat som gjorde det möjligt att ta insulin i exakta doser och med mindre obehag.

I dag gör forskning och teknik stora framsteg, och det finns förhoppningar om att kunna utveckla effektivt insulin i tablettform. Samtidigt utvecklas insulinpumpar och glukosmätare till allt mindre och avancerade högteknologiska hjälpmedel som ger användarna större frihet och ökad trygghet.

Själva insulinet och metoderna för att ta det – all utveckling samverkar för att ge personermed diabetes en bättre tillvaro med högre livskvalitet.

DIA.SE.116-01-FEB2021-A

Show me:

Diabetes mellitus (more commonly referred to simply as diabetes) is a metabolic disorder characterised by chronic hyperglycaemia (high blood glucose levels) over a prolonged period of time, even on an empty stomach. This imbalance is the result of insufficient insulin production and/or impaired insulin action [1,2,3].

Insulin is a hormone secreted by beta cells in the pancreas which helps to regulate blood glucose levels in the body. It is essential for the transfer of sugars (glucose) from the blood to the body's cells, where glucose is converted into energy [1,2,3].

In people living with diabetes mellitus this hormone does not fulfill its role due to the fact that it is either not produced in sufficient quantities or not produced at all [1,2,3,4].

In people with diabetes, glucose taken into the body builds up in the blood and has a detrimental effect on the body’s cells: hence the existence of abnormally high blood glucose levels [2,3].

Visa mig: Se ordlistan

Ungefär 465 miljoner av jordens befolkning i åldern 20-79 lever med diabetes. Det är var 11:e vuxen person. I Europa är siffran 59 miljoner. Men om vi tittar lite närmare på siffrorna, hur ser det då ut? Vilka är det som drabbas, och var finns de någonstans?

En oroande global ökning

Rapporter från både WHO och det internationella diabetessamfundet, IDF, visar en markant ökning av diabetes under det senaste decenniet. År 1985 levde 285 miljoner människor med diabetes, och denna siffra har alltså ökat med drygt 8 % till dagens ca 465 miljoner. 90 % av dessa har typ 2-diabetes. Och det är värt att notera, att ungefär hälften av de vuxna med typ 2-diabetes hade sjukdomen utan att veta om det

Köns- och åldersfördelning

Diabetes drabbar alla åldrar, men man ser en särskild topp i åldersgruppen 60-69 år, och var femte person med diabetes är över 65 år. Man uppskattar att för kvinnor i åldern 20-79 år är förekomsten något lägre än för motsvarande grupp män.

Pre-diabetes

Till de här siffrorna kan också läggas människor med pre-diabetes, d.v.s. människor som har konstant höga glukosnivåer, men som ligger under gränsen för att det ska definieras som diabetes. År 2019 uppskattade man att 374 miljoner människor i åldern 20-79 år har pre-diabetes. Av dessa är ungefär hälften under 50 år gamla, och en tredjedel återfinns i åldersgruppen 20-39 år.

Diabetes hos barn och unga

Typ 1-diabetes hos barn under 15 år ökar i många länder. Globalt uppskattar man att ca 1,1 miljon barn och unga under 20 år har typ 1-diabetes. Den årliga ökningen uppskattas till 3 %, med tydliga geografiska variationer.I Europa är det ca 162 000 barn och unga som har typ 1-diabetes och Norden har en av de högsta incidenserna för typ 1-diabetes i världen.

Typ 2-diabetes, som tidigare främst förknippats med medelålders och äldre människor, ökar nu också bland barn och unga.

Tydliga skillnader mellan kontinenter – och miljöer

Personer med typ 2-diabetes bor oftast i låg- eller medelinkomstländer. Dessutom är diabetes vanligare hos befolkningen i städer än hos dem som bor på landsbygden.

Stora skillnader mellan länder

Tre länder ligger i toppen på listan över länder med flest vuxna som lever med typ 2-diabetes. Det är Kina, Indien och USA. De här tre länderna har också den högsta andelen människor över 65 år med diabetes.

Hur kan man minska siffrorna?

Siffrorna visar med all önskvärd tydlighet, att typ 2- diabetes är ett gigantiskt och växande problem. Men samtidigt visar forskningen att man kan vända den pågående trenden genom förebyggande åtgärder som minskar riskfaktorerna, och genom att förbättra tillgängligheten till behandling.

*) Siffrorna bygger på studier som genomfördes under 2019, men publicerades 2020.

DIA.SE.116-01-FEB2021-B

Show me:

Diabetes är egentligen inte en specifik sjukdom, utan används som beteckning för flera olika diagnoser då kroppen inte klarar av att reglera blodsockret (blodglukos), med förhöjda blodsockerhalter som följd.

Gemensamt för de olika formerna av diabetes är en påverkan i ämnesomsättningen och där hormonet insulin – som produceras av betaceller i bukspottkörteln – har en central funktion: Glukos (socker) är kroppens viktigaste bränsle och insulinet gör så att cellerna aktivt kan ta upp glukosen ur blodet. Om kroppens egen insulinproduktion minskar eller upphör blir cellernas glukosupptag inte längre tillräckligt effektivt utan glukosen stannar kvar i blodet. Det är därför blodsockerhalterna ofta är förhöjda hos personer med diabetes.

Det finns olika orsaker till varför de här förändringarna uppstår, och de behandlas också på olika sätt. Därför delar man in diabetes i olika typer beroende på den bakomliggande orsaken. De vanligaste kallas typ 1-diabetes, typ 2-diabetes och graviditetsdiabetes.

Typ 1-diabetes

Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom som beror på att kroppens eget immunsystem av ännu okänd anledning angriper och förstör de egna insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln. Detta är den näst vanligaste formen av diabetes och antalet som får diagnosen ökar hela tiden. Den kallades tidigare för barndiabetes, men detta är missvisande eftersom den kan drabba alla åldrar, även om den oftast debuterar i barn- och ungdomsåren. Vissa tror att sjukdomen är resultat av t.ex. hög konsumtion av sötsaker, men det finns inget sådant samband.

Typ 1 diabetes utvecklas ofta snabbt och under kort tid. Eftersom kroppens egen insulinproduktion mer eller mindre upphör, behöver man direkt starta insulinbehandling, som idag innebär en livslång behandlingstid Typ 1-diabetes är en allvarlig sjukdom och den som får diagnosen har kunnat känna sig starkt begränsad i sin livsföring. Men tack vare stora medicinska framsteg och avancerad teknik kan många personer med typ 1-diabetes idag leva ett bra och välfungerande liv.

Typ 2-diabetes

Diabetes typ 2 är den allra vanligaste formen av diabetes (ca 85%). Den utvecklas gradvis och ofta under lång tid. Vid typ 2-diabetes kan bukspottkörtelcellerna fortfarande producera insulin, men kroppens förmåga att använda insulinet är försämrad, man har så kallad insulinresistens.  Eftersom sjukdomen utvecklas långsamt är det vanligt att man inte upptäcker den förrän i samband med annan hälsoundersökning.

Orsaken till att typ 2-diabetes uppstår är ofta en kombination av ärftlighet och livsstil. Mycket stillasittande, obalanserad kost och övervikt är faktorer som bidrar till utvecklingen av typ 2 diabetes. Ärftlighet spelar också en stor roll för vem som får sjukdomen. Den här formen av diabetes kräver inte nödvändigtvis insulinbehandling. Det kan ibland räcka med att lägga om till en mer hälsosam livsstil och att förbättra effekten av kroppens eget insulin med hjälp av tabletter. Hos en person som haft typ 2 diabetes under många år, kan kroppen helt delvis eller helt förlora förmågan att producera insulin och när det händer behöver man påbörja insulinbehandling

Graviditetsdiabetes

En liten andel gravida kvinnor (2-3%) som inte tidigare har diabetes eller visat symtom på diabetes före graviditeten, kan få så kallad graviditetsdiabetes. Detta kan bero på att kroppens insulinproduktion inte är tillräcklig för de särskilda behov som uppstår under graviditeten och att hormonförändringarna under graviditeten leder till viss insulinresistens.

Oftast går det här tillståndet över efter förlossningen, men kvinnor som haft graviditetsdiabetes har en ökad risk att drabbas av typ 2-diabetes senare i livet.

DIA.SE.107-01-DEC2020-A

Show me:

Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom som miljontals människor över hela världen lever med.

Den beror på att kroppens eget immunsystem angriper och förstör de egna insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. Hormonet insulin gör så att cellerna aktivt kan ta upp glukos (socker) ur blodet. När kroppens egen insulinproduktion minskar eller upphör påverkas cellernas glukosupptag och glukosen stannar kvar i blodet. Det är därför blodsockerhalterna (blodglukoshalterna) ofta är förhöjda hos personer med diabetes.

Symtom på typ 1-diabetes

Det finns ett antal olika tecken som kan tyda på diabetes typ 1, men två symtom är helt dominerande: Stor törst och behovet att kissa ofta och i stora mängder. Detta beror på att det blodsocker som inte kan tas upp i cellerna följer med ut i urinen och drar med sig vatten. Andra vanliga symtom är trötthet och viktnedgång. Dessa är särskilt vanliga hos barn.                                       

Orsaker till typ 1-diabetes

Vi vet inte varför kroppens immunsystem börjar angripa de egna insulinproducerande cellerna. Forskning tyder på att det skulle kunna vara en kombination av ärftlighet och yttre miljöfaktorer, men det finns ännu inget säkert svar. Och därför är det också svårt att förebygga typ 1-diabetes.

Diagnos av typ 1-diabetes

När man har ätit ökar glukoshalten i blodet, men när man fastar ska den vara låg. Man diagnostiserar helt enkelt typ 1-diabetes genom att mäta blodsockerhalten. Om glukoshalten överstiger vissa gränsvärden när en person är fastande, betyder det att kroppens celler inte förmår att ta upp glukos tillräckligt effektivt. Detta i sin tur beror på att det saknas eller finns för lite insulin.

Behandling av typ 1-diabetes

Vid typ 1-diabetes kan kroppen inte längre producera insulin utan detta måste tillföras utifrån. Eftersom insulin bryts ner och förstörs av matsmältningen kan man inte ta det i tablettform, utan det måste tillföras direkt till kroppen via injektioner.

Tidigare förknippades behandling av typ 1-diabetes med jobbiga insulinsprutor och en begränsad tillvaro. Numera sker behandlingen oftast med insulinpennor eller effektiva insulinpumpar som ger patienten stor frihet och trygghet. Tack vare stora medicinska framsteg och avancerad teknologi kan många idag leva ett bra och välfungerande liv med typ 1-diabetes.

DIA.SE.107-01-DEC2020-B

Jadå, man kan dricka alkohol när man har diabetes, oavsett vilken form av diabetes man har. Men man bör dricka med måtta och dessutom välja lämpliga drycker.

Alkohol ökar risken för hypoglykemi

Alkohol har flera olika effekter på kroppens metabolism, och för personer med diabetes är vissa av dem särskilt viktiga att känna till. 

Alkohol ökar insulinkänsligheten, och det högre glukosupptaget som då blir resultatet kan i sin tur leda till sänkta blodglukosnivåer. Den här effekten, som kan sitta i upp till ett dygn beroende på vad och hur mycket man druckit, kan leda till "fördröjd hypoglykemi".

I levern lagras energi i form av glykogen. När kroppen behöver energi ombildas det till glukos, som i sin tur transporteras ut till cellerna via blodet. Alkohol hämmar den här ombildningen av glykogen till glukos. Hos personer som inte har diabetes svarar kroppen genom att dra ner på insulinproduktionen, och kan därför hålla blodsockret uppe.

Har man insulinbehandlad diabetes, saknas den här regleringsmekanismen och man riskerar att blodsockret faller. Men även om frisättningen av glukos från levern är hämmad, kan kroppen ändå ta upp socker från tarmen. Därför bör man äta samtidigt som man dricker alkohol om man har diabetes.

Alkohol påverkar också andra hormoner. När man dricker alkohol minskar koncentrationen av vissa blodsockerhöjande hormoner, till exempel kortisol.

Typen av dryck gör stor skillnad

Alkohol är energirikt i sig, och mängden kolhydrater varierar stort mellan olika alkoholhaltiga drycker. För att ha kontroll över blodsockernivåerna ska man alltså inte bara titta på mängden alkohol, utan också välja drycker som har mindre mängd kolhydrater.

Öl till exempel är mycket kolhydratrikt och ger avsevärt högre blodsocker än till exempel vin. Därför är det klokare

Glykemiskt index

Glykemiskt index (GI) är ett mått på hur mycket olika livsmedel höjer blodglukosvärdet.  Kolhydratrika livsmedel med höga GI-värden kallas ibland för "snabba kolhydrater", medan de med låga GI-värden kallas för "långsamma kolhydrater". GI-värdet påverkas både av mängden kolhydrater och typen av kolhydrater i de olika livsmedlen.

Drycker med högt GI

Öl hör till de snabbaste med högt GI-värde (89). Hit räknas också läsk (58), fruktjuice (66) och energidrycker (70), alltså drycker som ofta ingår i drinkar.

Drycker med lågt GI

Vin och sprit hör till dryckerna med allra lägst GI-värden.

När man har diabetes är det alltså klokt att undvika öl och drinkar där ingredienserna har höga GI-värden. I stället är det bättre med vin eller en cocktail utan kolhydratrika ingredienser.

Tänk på detta i samband med alkohol

Vare sig man har diabetes eller inte, ska man dricka alkohol med måtta. Men den som lever med diabetes måste också tänka på några andra saker:

• Håll extra noga koll på blodglukosnivåerna – även om man dricker mindre mängder alkohol.
• Ät alltid något i samband med att man dricker alkohol. Alkohol på fastande mage kan leda till hypoglykemi.
• Välj dryck med lågt glykemiskt index, t.ex. vin.
• Om man druckit under kvällen, ät något innan sänggåendet. Detta minskar risken för hypoglykemi under natten.

Insulin är en central del av behandlingen för många människor som lever med diabetes. Att hålla blodsockervärdet inom målområdet gör att den generella risken för att få diabetesrelaterade komplikationer minskar på lång sikt. Det är också viktigt att kunna undvika akuta situationer med alltför höga eller låga blodsockervärden. Kontinuerlig glukosmätning med en sensor är ofta en stor hjälp. Med en insulinpump kan insulindosen justeras med både hög precision och små steg, vilket kan vara en hjälp och fördel för många för att hålla blodsockret jämnt och inom målområdet.

De första praktiskt användbara insulinpumparna kom på 1980-talet. I dag är insulinpumpar allmänt tillgängliga, kompakta och diskreta, och allt fler väljer att använda insulinpump framför att ta sitt insulin med penna. Men vad är egentligen en insulinpump och hur använder man den?

 

Vad är en insulinpump?

En insulinpump är en medicinskt hjälpmedel som efterliknar bukspottkörteln genom att kontinuerligt pumpa in små doser av snabbverkande insulin i kroppen. 

Det finns olika typer av insulinpumpar. En del har en slang som både sitter fast på kroppen och i pumpenheten. Andra pumpar har en mindre slanglös del som fästs på kroppen och en fristående handenhet.

En insulinpump med slang består av:

1. Insulinpumpsdelen 

• med pumpmekaniken
• en insulinbehållare/reservoar som kan hålla 200-300 enheter insulin
• en kontroll/display där användaren kan göra olika inställningar av doser och tider för insulintillförseln

2. En liten kanyl i teflon eller stål som sitter i underhudsfettet där insulinet ges
3. En slang där insulinet förs från pumpdelens insulinbehållaren till kanylen i kroppen

En insulinpump utan slang består av:

1. Pod/liten pumpdel med kanyl och insulinreservoar som fästs på direkt kroppen
2. Fristående handenhet där användaren kan göra inställningar och reglera dosen

En insulinpump programmeras för att ge en kontinuerlig låg dos av insulin under hela dygnet, en så kallad basaldos. När man ska äta, eller om man behöver korrigera ett högt blodsockervärde, tar man med pumpens hjälp den dos insulin som behövs just då, en så kallad bolusdos. Pumpbehandling efterliknar kroppens eget sätt att producera och släppa ut insulin.

 

Är insulinpump bättre än injektioner?

Vilken behandlingsmetod som är bäst för den enskilde personen diskuteras och bestäms i samråd med personalen på diabetesmottagningen. Olika personer har olika behov och det är viktigt att den som har diabetes kan få tillgång till de hjälpmedel som fungerar bäst för det dagliga livet. Detta gäller när man diskuterar behandling med pump eller insulinpenna, men också för valet mellan olika insulinpumpar eller kontinuerlig glukosmätning.

Dagens insulinpennor är smidiga och enkla att hantera, men pumpbehandling har vissa fördelar som kan vara avgörande för att välja pump framför penna:  

• Jämnare insulintillförsel som liknar kroppens eget sätt att dosera insulin.
• Leder ofta till jämnare blodsocker med mindre svängningar och färre höga och låga värden
• Möjlighet att justera basaldosen över dygnet på ett mer individuellt sätt
• Kan dosera mycket små mängder av insulin på ett exakt sätt -  särskilt viktigt för mindre barn som ofta har låga doser och ett behov av att kunna finjustera.
• Färre stick. Man sätter en ny pumpkanyl var tredje dag, istället för att sticka sig med insulinpenna många gånger om dagen. För stickrädda personer kan detta ha stor betydelse. 
• Diskret och mindre synlig i sociala sammanhang.

Att använda insulinpump innebär många fördelar, men det finns en del saker att tänka på. Man behöver veta hur man ska agera, och även ha med sig delar för att tex kunna byta kanyl eller insulinreservoar, om ett oplanerat behov uppstår.

 

Hur använder man en insulinpump?

En insulinpump med slang är en kompakt enhet, stor som två tändsticksaskar ungefär. Den laddas med 200-300 enheter snabbverkande insulin och placeras någonstans i kläderna/fickorna eller i en hållare på kroppen. Pumpar utan slang (podar eller så kallade “patchpumpar”) är mindre än en tändsticksask i storlek och sätts fast direkt på kroppen. Dessa styrs av en fristående handenhet medan slangpumparna i regel styrs direkt från pumpenheten.

Båda typerna av pumpar har en tunn kanyl som sitter i underhudsfettet och via den levereras insulinet kontinuerligt dygnet runt. Kanylen byts efter 2-3 dagar. Vissa insulinpumpar för in kanylen automatiskt, vilket gör användningen ännu enklare och bekvämare.

Pumpar med slang och pumpar som inte är vattentäta behöver kopplas loss från kroppen för en del aktiviteter, tex bad, dusch och en del idrotter.

Basaldos i en pump innebär att små doser av snabbverkande insulin pumpas in in kroppen regelbundet under hela dygnet för att täcka kroppens grundläggande insulinbehov. I pumpen är basaldosen är förinställd och med hjälp av kontrollenheten kan man programmera in olika doser för olika tidpunkter, till exempel en lägre basaldos under natten.

Vid varje måltid eller om man behöver ta extra insulin för att få ned ett högt blodsocker, används kontrollenheten för att bestämma och starta dosen. En sådan dos kallas bolusdos. I de flesta pumpar finns en så kallad bolusberäknare, en smart funktion som kan hjälpa till med förslag på insulindos utifrån blodsockervärde, vad man ska äta och senaste bolusdos.

Systemen med insulinpump är idag mycket sofistikerade och det utvecklas ständigt nya funktioner som gör tillvaron både enklare, tryggare och friare för användaren. Vissa system kan kopplas till en app i en smarttelefon med ytterligare underlättande funktioner. Automatiska dataöverföringar till analysprogram och till diabetesmottagningen blir allt vanligare.

Oavsett vilket system man använder kan r moderna insulinpumpar hjälpa till att förbättra blodsockerkontrollen och ge användaren både större frihet och oberoende.

DIA.SE.109-01-JAN2021-A

Visa mig: