Du lämnar vår webbplats
Du är på väg att lämna webbplatsen Making Diabetes Easier. Är du säker?
Typ 2-diabetes är ett komplext tillstånd som orsakar högt blodsocker (även känt som hyperglykemi) över tid. Om det inte behandlas kan det orsaka allvarliga hälsoproblem.1,2
Därför är det viktigt med regelbundna diabeteskontroller - även om du inte upplever några symtom. Att upptäcka förhöjda blodsockernivåer tidigt med enkla blodprov kan göra stor skillnad när det gäller att förhindra långsiktiga diabetesrelaterade komplikationer.
I den här artikeln går vi igenom de olika blodproverna för att ställa en typ 2-diabetesdiagnos, vem som bör överväga att testa sig, vilka symtom man ska vara uppmärksam på och hur tidig diagnos och behandling kan bidra till att förebygga komplikationer.
Diabetes drabbar hundratals miljoner vuxna runt om i världen, särskilt personer över 40 år.
Enligt IDF (International Diabetes Federation) förblir upp till hälften av alla personer med typ 2-diabetes odiagnostiserade och riskerar därmed att utveckla diabetesrelaterade komplikationer innan de ens har testats för sjukdomen.2
Därför rekommenderar de flesta internationella riktlinjer att personer som är över 40-45 år borde screenas för typ 2-diabetes, oavsett om de har riskfaktorer för diabetes eller inte.
Vissa personer löper en högre risk att utveckla typ 2-diabetes. Om du har minst två av följande riskfaktorer kan du ha nytta av en årlig diabeteskontroll, oavsett ålder:
Att få en tidig diagnos av typ 2-diabetes kan hjälpa dig att hantera det förhöjda blodsockret (hyperglykemi) genom livsstilsförändringar eller behandling.
Vården kan också ordinera en kontroll av blodsockret om du har följande symtom på typ 2-diabetes:
Om diabetes inte behandlas kan det leda till flera komplikationer, bland annat
De flesta av dessa långsiktiga diabetesrelaterade komplikationer kan dock undvikas genom tidig upptäckt och snabb, adekvat behandling.
Vanligtvis kan ett enkelt blodprov (ofta genom ett stick i fingret) - som normalt utförs när du inte har ätit (och kallas ett fasteblodsockertest) - hjälpa till att diagnostisera typ 2-diabetes.
Andra blodprov för diabetes inkluderar:
Om det första blodglukosprovet är positivt tas vanligtvis ett andra blodprov inom 14 dagar för att bekräfta den första diagnosen.
Ett fasteblodsockertest innebär att man tar ett blodprov när personen inte har ätit eller druckit något på minst 8 timmar1. Syftet är att kontrollera om blodsockernivån är hög utan att personen har ätit eller druckit något, och därmed upptäcka eventuell typ 2-diabetes.
Det slumpmässiga blodsockertestet innebär att ett blodprov tas när som helst under dagen. Det bidrar till att mäta blodsockernivån utan att ta hänsyn till när en person senast åt eller drack
Ett HbA1c-test mäter patientens genomsnittliga blodsockernivå under de senaste 2-3 månaderna genom ett blodprov. Det bidrar till att identifiera långvarig hyperglykemi och, i bekräftade fall, avgöra om blodsockerbalansen förbättras eller försämras.
HbA1c-värdet kan påverkas av flera faktorer, bland annat anemi (blodbrist), graviditet, njursvikt och vissa typer av läkemedel - dessa kan alla antingen sänka eller höja HbA1c-nivån. Ytterligare blodprover är nödvändiga för att bekräfta diagnosen typ 2-diabetes.
Det orala blodsockertolerans-testet mäter blodsockernivån i blodet under ett par timmar. Det utförs på morgonen efter 8-12 timmars fasta3. Först tas ett blodsocker genom ett fingersticks-prov, därefter intar man 75 gram flytande glukos. Två timmar senare tas ett andra blodprov, och om det visar en blodsockernivå över vissa gränsvärden kan det tyda på diabetes.
Diagnostisering av typ 2-diabetes kan också omfatta provtagning av C-peptidnivån ( för att fastställa graden av den kroppsegna insulinproduktionen), särskilt om din läkare vill försäkra sig om att det inte rör sig om någon annan form av diabetes än typ 2.
Nivån av C-peptid är ofta högre efter insjuknandet i typ 2-diabetes och sjunker sedan i takt med att sjukdomen fortskrider.
Typ 2-diabetes är ett komplext tillstånd som kan påverka olika människor på många olika sätt. Det är också ett livslångt tillstånd som kräver kontinuerlig behandling och kontroller. Om du får diagnosen typ 2-diabetes, kom ihåg att med livsstilsåtgärder, rätt behandling och vård kan du fortsätta att njuta av en hög livskvalitet och förebygga långsiktiga diabetesrelaterade komplikationer.
Om du får en typ 2-diabetesdiagnos kommer du och ditt vårdteam att upprätta en personlig behandlingsplan som sannolikt kommer att omfatta kost- och livsstilsförändringar, vägledning för regelbunden fysisk aktivitet, viktkontroll och medicinering.
Du och vårdenkommer tillsammans skräddarsy valet av behandlingar, medicinering och teknik efter dina behov och förmågor för att nå en så god blodsockerbalans som möjligt. Genom att själv regelbundet mäta blodsockret vet man om man håller sjukdomen i schack. För det finns olika mätmetoder, antingen genom fingerstick med en så kallad blodsockermätare, eller en kontinuerlig glukosmätare (CGM) med en sensor som oftast är fäst på armen. Kontinuerliga blodsockermätare är allt vanligare idag och ger användaren en unik inblick hur och vad som påverkar blodsockerbalansen och man får därmed en bättre förståelse för sjukdomen och vad man kan göra för att förbättra sina värden.
Att låta kontrollera sitt blodsocker är viktigt, även om du inte har några symtom, eftersom en tidig diagnos kan minska risken för långsiktiga diabetesrelaterade komplikationer. De blodprov som beskrivs i den här artikeln är tillförlitliga alternativ för att ställa diagnosen typ 2-diabetes. Ta kontakt med vården om du har symtom på diabetes och/eller riskfaktorer och vill göra ett blodsockertest.
DIA.SE.679-01-SEP2025
Diabetes och högt kolesterol: hur hänger det ihop?
Kolesterol och diabetes är sammanlänkade på flera sätt . I den här artikeln förklarar vi vad kolesterol är, hur det är kopplat till diabetes och vad man kan göra för att hålla kolesterolnivåerna i schack.
Kolesterol är en vaxartad, fet substans som finns i hela kroppen. Det är en av de typer av fetter i kroppen som kallas lipoproteiner eller lipider.
Kolesterol kommer från två källor. Din kropp tillverkar naturligt kolesterol eftersom den behöver kolesterol för att skapa celler, vitaminer och andra hormoner - och därmed är en viss nivå av kolesterol hälsosamt och nödvändigt.
Din kropp tar också upp kolesterol från animaliska livsmedel såsom kött och mejeriprodukter. Om du konsumerar allt för mycket av dessa livsmedel – som innehåller en hög andel mättade fetter och transfetter – kan din kropp producera allt för mycket kolesterol.
Ett högt kolesterolvärde kan orsaka vissa hälsoproblem. I synnerhet kan det bli farligt för hjärtat, vilket bidrar till en högre risk för kardiovaskulära problem såsom hjärtsjukdomar och stroke.
Det finns två typer av kolesterol :
Om du har för mycket LDL eller otillräckligt med HDL kan kolesterol förenas med andra ämnen och byggas upp inuti dina blodkärl, förtränga eller blockera artärer - ett tillstånd som kallas åderförkalkning - och orsaka problem] i hjärtat och blodkärlen.
Triglycerider är en annan viktig typ av lipid (fett) som finns i kroppen . I kombination med lågt HDL-kolesterol eller högt LDL-kolesterol ökar höga nivåer av triglycerider också risken för åderförkalkning - en föregångare till hjärtsjukdom och stroke.
Vid typ 1-diabetes och oreglerade blodsockernivåer till följd av insulinbrist löper man en större risk för höga LDL-kolesterol- och triglyceridnivåer. Diabetes tenderar också att sänka ”goda” kolesterolnivåer. Detta ökar risken för kardiovaskulära problem.
Vid typ 2-diabetes kännetecknas den typiska blodfettsrubbningen av sänkta HDL-nivåer och förhöjda triglyceridnivårer.
Vid diabetes och blodfettsnivåer utanför gränsvärdena kan en läkare sätta diagnosen “diabetesdyslipidemi”.
Diabetesdyslipidemi är ett tillstånd som kan öka risken för ateroskleros och förtida kranskärlssjukdom.
Vid åderförkalkning gör uppbyggnaden av fettavlagringar i dina blodkärl artärerna smalare och mindre flexibla – vilket ökar risken för hjärtinfarkt, stroke och perifer artärsjukdom.
Flera faktorer kan försätta dig i riskzonen att utveckla högt kolesterol. Vissa av dem är genetiska (nedärvda); andra är förvärvade (livsstilsfaktorer).
Riskfaktorer för högt kolesterol inkluderar:
Det är viktigt att du låter testa ditt kolesterol genom blodprov vid hälso- och sjukvården och att svaret blir bedömt av en läkare. Då kommer du känna till dina värden, kan påverka ditt kolesterol vid behov och minska risken för hjärtproblem.
Om du har diabetes kan du, bland annat genom att hålla dina blodsockernivåer i schack, bidra till att minska det dåliga kolesterolet och triglyceridnivåerna.
Du kan också göra många andra saker för att hålla dina lipider på hälsosamma nivåer och minska risken för hjärt-kärlsjukdom. Följande rekommendationer är lämpliga för att både förbättra dina kolesterolnivåer och hantera dyslipidemi, om du har fått den diagnosen.
Forskning har visat att vissa livsmedelsval kan förbättra kolesterolnivåerna hos personer med diabetes.
Följande livsstilsförändringar kan förbättra lipidnivåerna hos personer med diabetes:
Prata med en kostrådgivare såsom en dietist eller nutritionist som kan hjälpa dig in din strävan att uppnå dina vikt- och kostmål samt hålla ditt kolesterol i schack.
En dietist är en värdefull medlem i ditt vårdteam. Dietisten kan hjälpa dig att utforma en individuell kostplan och stötta dig i att hålla fast vid den]. Dessutom kan dietisten hjälpa dig att gå ner i vikt, skapa en diet som fungerar för just dig och anpassa dina kostmål efter din fysiska aktivitetsplan och eventuell medicin du tar.
Att samarbeta med sitt vårdteam är oftast det bästa sättet att skapa en behandlingsplan och uppnå sina hälsomål. Kom ihåg att ditt vårdteam finns där för att stötta dig, så om det är något du behöver hjälp med eller behöver förtydliga, tveka inte att fråga.
Hur ofta du kontrollerar ditt kolesterol beror på flera faktorer, som till exempel din ålder och hur hög risk du löper för hjärt- och kärlsjukdom.
Generellt rekommenderas det att du mäter dina lipidnivåer ungefär en gång om året, eller oftare om du har specifika mål du behöver uppfylla.
Om du är yngre än 40 år:
Kontrollerna bör omfatta totalkolesterol, HDL-kolesterol, triglycerider och LDL-kolesterol.
Om testerna visar att dina kolesterolnivåer är förhöjda, kommer din läkare eller ditt sjukvårdsteam sannolikt att rekommendera dig att börja göra de livsstilsförändringar som nämns ovan]. Dessa inkluderar:
Om livsstilsförändringar och näringsterapi inte fungerar – och beroende på just dina blodfettsnivåer och din individuella risk för hjärt-kärlsjukdom (som till exempel högt blodtryck, om du röker eller om du har en släkting med förtida kranskärlssjukdom) – kan din läkare ordinera lipidsänkande läkemedel såsom statiner för att förebygga hjärt- och kärlsjukdom .
Tala med din läkare eller sjukvårdspersonal om dina individuella kolesterolmål och det bästa sättet att uppnå dem.
Om din läkare ordinerar en medicinsk behandling kan du bli ombedd att ta om kolesterolproverna 4-12 veckor efter det att du påbörjar behandlingen, och sedan fortsätter att testa var 3-12:e månad efter läkarens bedömning.
Ofta rekommenderas medicinsk behandling tillsammans med livsstilsförändringar. Du kan till exempel uppmuntras att lägga till fler växtsteroler och omega-3-fettsyror i din kost eller att följa en medelhavsdiet.
Om du har diabetes är det viktigt att du får dina kolesterolvärden testade regelbundet .
Även om diabetes kan öka risken för förhöjda kolesterolnivåer, finns det många saker du kan göra för att hålla dina värden i schack och förebygga hjärt-kärlsjukdomar. Kom ihåg att du inte är ensam – ditt vårdteam finns där för att stötta dig, så tveka inte att be om hjälp på vägen mot ett friskt hjärta.
DIA.SE.592-01-FEB2024
Att behandla diabetes med stamceller är ett lovande framväxande forskningsområde, särskilt vid typ 1-diabetes.
I den här artikeln granskar vi de senaste framstegen inom stamcellsforskning för typ 1 diabetes, möjliga framtida möjligheter att bota typ 1-diabetes med stamcellsteknik såväl som utmaningarna och riskerna med denna potentiella behandling.
Stamcellsterapi är en lovande behandling för olika sjukdomar, inklusive diabetes. För att förstå hur det fungerar måste vi först förstå vad stamceller är.
Stamceller är en unik grupp av ospecifika celler i kroppen som ännu inte har utvecklats till en specifik celltyp.
Människokroppen behöver stamceller för att skapa ny vävnad; stamceller är källan för celler i vävnader. Stamceller kan dela sig på obestämd tid, förnya sig själva och differentiera sig till specifika typer av specialiserade celler om och när det behövs.
Vi har alla stamceller i våra kroppar, genom livets alla skeden - från att vi är ett embryo till vuxen ålder.
Stamceller finns i de flesta vävnader i människokroppen, de kan utvinnas ur flera olika platser i kroppen. Några vanliga källor för att extrahera stamceller inkluderar:
Inom stamcellsforskning isolerar och kontrollerar forskare stamceller i labbet och använder dem för att skapa nya stamceller eller andra specifika (eller differentierade) typer av celler eller vävnader.
Forskning inom detta område skulle kunna hjälpa oss att bättre förstå hur vissa sjukdomar utvecklas och på sikt erbjuda en möjlig väg till behandling. Stamcellsterapi har stor potential som en form av regenerativ medicin, eftersom stamceller skulle kunna återuppbygga vävnad som skadas vid vissa sjukdomar. Kanske kan stamceller i framtiden användas för att återställa hjärtvävnad efter en hjärtinfarkt eller för att behandla degenerativa sjukdomar.
Under de senaste decennierna har det funnits ett växande intresse för att använda stamcellsterapi för att behandla eller bota typ 1-diabetes.
Vid typ 1-diabetes, eller insulinberoende diabetes, angriper immunsystemet felaktigt de insulinbildande betaceller som finns i bukspottkörteln. Som ett resultat av detta tillverkar bukspottkörteln inte tillräckligt med insulin, vilket orsakar högt blodsocker och olika hälsokomplikationer.
För personer med typ 1 diabetes är det nödvändigt med dagliga insulininjektioner för att reglera blodsockernivåerna. Men att ta insulin botar inte typ 1-diabetes, det gör inte heller att personer med typ 1 diabetes på sikt kan bli insulinoberoende. Med typ 1 diabetes kan man inte heller nå blodsockernivåer inom normalvärden utan att ta medicin.
I sökandet efter en behandling för typ 1-diabetes som kan återställa blodsockerregleringen och hjälpa människor att inte längre vara beroende av insulin, har transplantation av bukspottkörtel eller transplantation av bukspottkörtel-ö-celler visat sig lovande. Men finns det begränsningar med detta behandlingsalternativ. Risken för att kroppen stöter bort den transplanterade bukspottkörteln eller ö-cellerna samt brist på donatorer har drivit forskare att leta efter alternativ såsom stamcellsterapi.
Stamceller kan användas för att skapa insulinproducerande celler, de Langerhanska öarna i bukspottkörteln (som är kluster av dessa celler) eller till och med en hel bukspottkörtel. Sådana framsteg kan bli ett verkligt genombrott i behandlingen av typ 1-diabetes.
Hittills har forskare använt flera stamcellstyper för att skapa insulinproducerande celler eller försökt efterlikna den normala utvecklingen av en bukspottkörtel, med varierande grad av framgång. Under de senaste två decennierna har flera djurstudier visat att transplanterade betaliknande celler (skapade från stamceller) kan utsöndra insulin, sänka högt blodsocker och bibehålla hälsosamma blodsockernivåer i månader.
Det finns dock betydande skillnader mellan djurmodeller och människor. Så, vad visar forskningen på människor?
Några kliniska prövningar under det senaste decenniet har visat att benmärgsstamceller och navelsträngsstamceller kan förbättra fall av nydebuterad typ 1-diabetes. I dessa studier visade resultaten att behandlingarna kunde hjälpa till att bevara betacellernas funktion, sänka blodsockernivåerna, minska behovet av dagliga insulininjektioner och minska antalet hypoglykemiska episoder.
Även om behandlingarna visade sig vara effektiva och tolererades väl i dessa prövningar, var studierna överlag små till storleken med en kort uppföljningsperiod, och ingen patient uppnådde insulinoberoende, vilket innebär att varje deltagare fortfarande måste injicera insulin.
Men nyare forskning visar lovande resultat i detta avseende.
I en klinisk prövning som startade 2022 använde forskare stamceller för att skapa labbodlade, insulinproducerande betaceller och transplanterade dem till två personer med typ 1-diabetes.
Enligt de preliminära resultaten, som tillkännagavs i juni 2022, behöll båda patienterna sina blodsockernivåer inom målintervallet betydligt längre efter transplantationen än före. Den ena patienten behövde 30 % färre insulininjektioner än före transplantationen, och den andra uppnådde fullt insulinoberoende - vilket innebar att patienten kunde producera allt insulin han/hon behövde själv och inte längre behövde injicera insulin.
Dr. Camillo Ricordi, MD, professor i kirurgi och chef för Diabetes Research Institute vid University of Miami Miller School of Medicine och styrkommitténs ordförande för den kliniska prövningen, sade: ”Dessa resultat från de två första patienterna som behandlades med hälften av måldosen är anmärkningsvärda och uppmuntrande när vi fortsätter att undersöka behandling av patienter med typ 1-diabetes med denna stamcellsbaserade terapi.”
Denna kliniska prövning pågår fortfarande.
Sammantaget har studier så här långt visat att stamcellsterapi för typ 1-diabetes är effektiv och väl tolererad. Men forskare behöver fortfarande förstå hur man kan hjälpa patienter att bli helt oberoende av insulininjektioner, och utmaningarna och osäkerhet kring riskerna med denna terapi kvarstår.
En stor utmaning vid stamcellsbehandling för diabetes typ 1 är att patientens immunförsvar kan stöta bort de transplanterade betacellerna. Detta försvåras av det faktum att typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom.
För att undvika detta problem måste deltagare i stamcellsstudier också ta immunsuppressiva medel. Långvarig användning av immunsuppressiva medel kan dock ge toxiska biverkningar och öka risken för infektion och tumörer.
Därför arbetar forskare aktivt med tekniker som gör immunsuppressiva medel överflödiga. En sådan teknik är inkapsling – den placerar betacellen inuti en kapsel som skyddar den mot autoimmuna attacker, samtidigt som den tillför insulin.
Ett ytterligare hinder är att vissa av de stamceller som används inte är helt mogna, och därmed vet forskarna inte med säkerhet hur dessa celler kommer att fortsätta att utvecklas i en persons kropp när de väl har transplanterats. Till exempel kan genetiska förändringar leda till att stamcellerna blir carcinogena, vilket ökar risken för cancertumörer.
Även om flera studier har visat att stamcellsterapi kan tolereras väl och vara effektiv för behandling av typ 1-diabetes, varnar experter för att dessa risker bör övervägas noggrant och att det behövs större studier med en längre uppföljningsperiod.
Trots de utmaningar som nämnts ovan är experter hoppfulla om att stamcellsterapi verkligen är en av de mest lovande vägarna för att så småningom bota typ 1-diabetes.
År 2013 avslutade författarna till Stem Cell Therapy to Cure Type 1 Diabetes: From Hype to Hope med orden: ”tillämpningen av stamcellsterapi för att bota T1D [typ 1 -diabetes] verkar extremt lovande, med gott hopp om ett permanent botemedel”.
Ett decennium av betydande framsteg senare uttrycker författarna till en ny granskning sig ännu djärvare. ”Trots hindren”, skriver Chen et al, ”utgör tillämpningen av stamcellsbaserad terapi för T1DM den mest avancerade metoden för att bota typ 1 diabetes”.
Att behandla diabetes med stamceller är ett spännande forskningsområde med lovande resultat hittills.
Om forskare framgångsrikt kan framställa en stamcellsbehandling kan det hjälpa personer med typ 1-diabetes att hålla sitt blodsocker inom målintervallet utan hjälp av insulininjektioner.
Men långsiktiga risker måste övervägas, och vi behöver större studier med en längre uppföljning innan vi kan tillämpa denna behandling.
DIA.SE.533-01-SEP2024
Vid en kronisk sjukdom som diabetes är det viktigt att ta hand om såväl den fysiska som den psykiska hälsan.
Psykisk ohälsa kan vara vanligt hos dem som har diabetes. Den här artikeln handlar om varför det kan vara så, en del av de besvär och sjukdomar man kan drabbas av och vilken hjälp som finns att få.
Omkring en tredjedel av alla som har diabetes har psykiska eller sociala problem som gör det svårare för dem att hantera sjukdomen.
Det finns ett antal tillstånd som har visats ha samband med diabetes, bland annat depression, ångest, sömnproblem och ätstörningar.
Om du upplever psykisk ohälsa kan det vara svårare för dig att följa behandlingsplaner och klara egenvården av diabetes. Psykiska ohälsa kan också öka risken att erfara fler diabetesrelaterade komplikationer.
Med diabetesstress menas negativa känslor och bördan av egenvård som kan förknippas med diabetes Termen används för att beskriva ett känslomässigt tumult och missmod som särskilt kan förknippas till att leva med diabetes och dess behandling.
Diabetesstress är en kombination av fyra faktorer:
Diabetesstress kan ha en signifikant effekt på diabetes då det har visats orsaka en nedsatt förmåga att hantera blodsockret.
Man har också funnit samband mellan diabetesstress och förhöjt blodtryck, ökad risk för hjärtbesvär och inte minst lägre livskvalitet.
Om du upplever att det håller på att bli för mycket för dig att hantera diabetes eller att den påverkar dina relationer, prata med någon i ditt diabetesteam. De kan stödja dig i komma i kontakt med någon som kan hjälpa dig.
Om du har diabetes löper du större risk att utveckla depression. Resultaten från vetenskapliga studier är dock såväl olika som motstridiga när det gäller förekomsten av depression bland vuxna med diabetes. Enligt en del studier är depression två till tre gånger vanligare hos vuxna med diabetes än i den allmänna befolkningen, enligt andra är det endast 60 procent vanligare.
Det kan vara krävande att leva med diabetes, vilket kan vara en av orsakerna till att depression är vanligare. Men det kan också hända att diabetes ger fysiologiska förändringar i kroppen som i sin tur påverkar humöret. Det finns studier som visar att diabetes kan påverka risken för depression genom att aktivera vissa delar av immunsystemet, och öka aktiviteten i vissa delar av hjärnan.
Att ha en depression kan ha stor påverkan både på ditt allmänna mående och diabetes. Symtom på depression är förknippade med nedsatt egenvårdsförmåga och mindre effektiv hantering av blodsockret. Såväl symtom på depression som diagnostiserad depression ger en ökad risk för diabetesrelaterade komplikationer. Det finns också ett samband mellan depression och utveckling av typ 2-diabetes – personer med en depression har cirka 40 till 60 procents större risk att utveckla typ 2-diabetes.
Om du känner dig nedstämd finns det flera olika vägar att få hjälp, oberoende av om nedstämdheten beror på diabetes eller inte. Vänd dig i första hand till ditt diabetesteam, som i sin tur kan hjälpa dig att komma vidare för att en hitta stöd som fungerar bäst för just dig.
Det kan vara både stressande och ångestframkallande att leva med diabetes.
Ångest har visat sig vara vanligare bland dem som har diabetes. En studie visade att upp till 14 procent av alla med diabetes har generaliserat ångestsyndrom (GAD) och att tre gånger så många har ångestsymtom.
Stress och ångest kan också påverka diabetes och försvåra egenvård och diabeteshantering. En metaanalys av ett antal olika studier visade ett signifikant samband mellan sämre blodsockerhantering och diagnosen ångestsjukdom, men forskarna är inte eniga.
Långvarig ångest kan också leda till ökad risk att utveckla typ 2-diabetes. När det gäller stress har det visat sig att vissa typer av stress kan öka risken för att utveckla typ 2-diabetes med upp till 20 procent. Vid svår stress (till exempel posttraumatiskt stresssyndrom – PTSD) är risken att utveckla typ 2-diabetes 40 procent.
Det kan finnas många olika orsaker bakom ångest och stress, vissa orsaker kan vara förknippade med diabetes, andra inte. En del känner till exempel oro över att behöva ge sig själva injektioner.
Oberoende av den underliggande orsaken kan ditt diabetesteam hjälpa dig genom att eventuellt själva lära dig effektiva hanteringsstrategier eller vägleda dig till stöd som gör positiv skillnad för dig.
Flera typer av ätstörningar har samband med diabetes.
Bulimi är en ätstörning som räknas som en psykisk sjukdom. Symtomen är bland annat hetsätning (att äta mycket stora mängder mat snabbt) som följs av en sorts ”självrensning” (att själv framkalla kräkning, använda laxermedel eller träna extremt hårt efter hetsätningen för att inte gå upp vikt).
Anorexia nervosa är en annan ätstörning som har samband med diabetes. Den som har anorexia försöker hålla vikten så låg som möjligt genom att minska mängden mat de äter och träna mer. Det är en allvarlig sjukdom som kan vara livshotande och är en av de vanligaste dödsorsakerna relaterade till psykisk ohälsa.
Ätstörningar är vanligare bland dem som har diabetes än i den allmänna befolkningen. Det gäller särskilt kvinnor med typ 1-diabetes. Man har funnit att bulimi är vanligare hos kvinnor med typ 1-diabetes än hos kvinnor som inte har diabetes.
Anorexia nervosa och andra ätstörningar kan göra dig väldigt sjuk och kan påverka diabetes i hög grad. Den som har anorexia eller bulimi och diabetes löper mycket större risk för allvarliga diabetesrelaterade komplikationer om de låter bli att ta insulin i den mängd kroppen behöver, för att gå ner i vikt.
Om du har ätstörningar som anorexia eller bulimi är bästa chansen att bli frisk att söka hjälp så snabbt som möjligt.
Om du har diabetes och problem med din psykiska hälsa eller är orolig för någon annan som har det, är det bra att veta att det finns mycket hjälp att få.
De första du kan vända dig till kan vara ditt diabetesvårdteam. De olika yrkesgrupperna i teamet kan stödja dig, ge egenvårdsråd eller remittera dig vidare om det behövs.
En form av hjälp som skulle kunna erbjudas är terapi, till exempel KBT (kognitiv beteendeterapi). Sådana behandlingar har även visat ge bättre blodsockerhantering.
I ditt vårdteam kan det ingå resurser som psykolog och/eller kurator, men du kan också bli remitterad till specialiserad psykologisk eller psykiatrisk vård.
Tänk på att det kan finns många du kan tala med även utanför ditt diabetesteam och hälso- och sjukvården, andra med diabetes eller vänner och familj.
Psykiska hälsoproblem är mycket vanliga hos personer med diabetes och kan ta sig uttryck som bland annat diabetesstress, depression, ångest och ätstörningar .
Om du kämpar med din psykiska hälsa ska du veta att du inte är ensam. Vänner och familj kan utgöra ett stödjande nätverk, så även ditt diabetesvårdteam. Teamet kan också remittera dig vidare till specialiserad vård vid psykisk ohälsa och sjukdom om du behöver det.
DIA.SE.353-01-JUN2023
En vegetarisk kost kan vara ett hälsosamt alternativ för personer med typ 1-diabetes.
Det finns dock saker att tänka på om du precis har fått diagnosen typ 1-diabetes och du väljer – eller funderar på att välja – en vegetarisk eller vegansk kost.
Den här guiden beskriver några av fördelarna och nackdelarna med vegetarisk kost för personer med diabetes och saker du behöver tänka på om du väljer att följa en vegansk eller vegetarisk kost om du har typ 1-diabetes.
Med vegetarisk kost utesluts kött, fisk och skaldjur eller andra produkter som innehåller dessa livsmedel. Denna kost består främst av spannmål, grönsaker, frukt, baljväxter, frön och nötter.
Det finns dock olika typer av vegetarisk kost. De kan grovt delas upp i:
Vegetarisk kost brukar förknippas med ett antal hälsofördelar. Några av hälsofördelarna med vegetarisk kost inkluderar:
Generellt sett kan dessa hälsofördelar bero på att vegetarisk kost tenderar att innehålla lägre nivåer av mättat fett och kolesterol och högre nivåer av viktiga näringsämnen som fibrer, magnesium, kalium, vitamin C och vitamin E och andra ämnen.
Å andra sidan är det osäkert huruvida näringsbehovet hos nyfödda, unga barn och tonåringar kan tillgodoses med vegetarisk eller vegansk kost. Vegansk och vegetarisk kost kan leda till lägre nivåer av vitamin B12, kalcium, vitamin D, zink och fettsyror.
Förutom de allmänna hälsofördelarna har det visat sig att vegetarisk kost kan bidra till att förebygga typ 2-diabetes och förbättra blodsockerreglering hos personer med typ 2-diabetes.
När det gäller typ 1-diabetes är det oklart om en vegetarisk kost kan bidra till att förbättra blodsockerreglering. Det finns dock några studier som har påvisat hälsofördelar för personer med typ 1-diabetes som följer en vegetarisk diabeteskost.
Om du har typ 1-diabetes kan en vegetarisk kost vara ett hälsosamt alternativ för dig – men om du funderar på att byta till denna kost finns det några saker du bör vara medveten om. Därför är det bäst att rådfråga ditt vårdteam innan du börjar med en ny kosthållning.
Vegetarianer tenderar att ha ett lägre kroppsmasseindex (BMI) och en högre insulinkänslighet än allätare, vilket kan bidra till att förebygga typ 2-diabetes. Enligt vissa studier anses konsumtion av fullkorn, frukt och grönsaker - särskilt bladgrönsaker och rotfrukter - vara särskilt fördelaktigt.
Generellt rekommenderas ett ökat intag av fullkorn, frukt, grönsaker och baljväxter, såväl vid typ 1- som typ 2-diabetes, eftersom dessa livsmedel kan förbättra blodsockerregleringen. Det är den höga mängden fibrer som finns i dessa livsmedel som kan sänka blodsockret efter måltiden hos personer med typ 1- eller typ 2-diabetes.
Dessutom ger de låga nivåerna av mättat fett i växtbaserad kost en lägre risk för hjärt-kärlsjukdomar, och denna minskning kan potentiellt vara fördelaktig för personer med diabetes.
I en studie undersöktes både personer med typ 1- och typ 2-diabetes som följde en vegetarisk kost i åtta veckor. Studien visade följande hälsofördelar hos alla deltagare:
Det är dock värt att notera att triglyceridnivåerna (en annan typ av fett) i vissa fall var högre.
Det finns några potentiella risker att tänka på för de som följer en vegetarisk kost, särskilt för dig som har diabetes.
När kött- och fiskproteiner utesluts, kan detta leda till att man äter mer kolhydrater med en vegetarisk kost. Detta kan i sin tur höja blodsockret och leda till viktökning. Därför är det viktigt att anpassa insulindoserna till kolhydraternas glykemiska index.
Att bli vegetarian betyder inte nödvändigtvis att man slutar att äta ohälsosam, processad mat. En hälsosam vegetarisk kost består av icke-processade livsmedel, så du bör undvika raffinerade och processade livsmedel som innehåller tillsatser.
Att äta mycket fibrer är också avgörande. Ett högt fiberinnehåll i kosten gör att matsmältningen av vegetabiliskt protein går långsammare, vilket i sin tur kan göra det lättare att reglera blodsockret. Det finns några sätt att öka ditt fiberintag, som att äta hel frukt – inklusive skal – istället för att dricka fruktjuice.
Både vegansk och vegetarisk kost medför risk för brist på vissa näringsämnen, såsom vitamin B12 och n-3-fettsyror, så detta kan behöva följas upp och kompletteras.
Om du har typ 1-diabetes kan en vegansk kost (även kallad växtbaserad kost) hjälpa dig att hantera din diabetes på ett bättre sätt.
Diskutera gärna med ditt vårdteam och lär dig mer om vegansk kost vid typ 1-diabetes.
Fördelarna med en vegansk kost vid typ 2-diabetes är väl dokumenterade. Flera studier har visat att en vegansk kost med låg fetthalt kan förbättra insulinkänsligheten och blodsockerhanteringen hos personer med typ 2-diabetes. En annan studie visade att just veganism, av alla vegetariska kosthållningar, visade ett samband med lägst risk för typ 2-diabetes.
För typ 1-diabetes saknas tydlig evidens och vegansk kost har ännu inte testats i randomiserade studier.
Vissa fallstudier tyder dock på att en vegansk kost skulle kunna förbättra insulinkänsligheten, minska behovet av insulin och förbättra blodsockerhanteringen hos personer med typ 1-diabetes.
Många studier har visat att växtbaserad kost med låg fetthalt minskar risken för fetma och hjärt-och kärlsjukdomar. Därför vore det rimligt att förvänta att en minskning av mättat fett, som i vegansk kost, skulle kunna ha liknande hälsofördelar hos personer med typ 1-diabetes.
Om du har typ 1-diabetes och vill följa en vegansk kost finns det några saker att tänka på.
För det första kan en vegansk kost innehålla mer kolhydrater. När man äter mer kolhydrater, höjs blodsockret och insulindosen måste också justeras och detta kan leda till viktökning och övervikt. Det är viktigt att du kontrollerar ditt kolhydratintag om du tänker bli vegan. Diskutera gärna med dietisten i ditt vårdteam innan du börjar med vegansk kost. En dietist kan hjälpa dig att beräkna ditt kolhydratintag och se över behovet av kosttillskott (som vitamin B12) för att minska risken för eventuella brister.
Veganer löper också en högre risk för otillräckligt fettintag och för låga mängder kalcium. Sikta på grönsaker med låg halt av oxalat och fytat, sojaprodukter, kalciumrikt mineralvatten, nötter och frön, eftersom de är bra källor till kalcium.
Om du byter till en vegansk kost, kan du behöva kontrollera dina blodsockernivåer lite noggrannare. I en nyligen genomförd fallstudie beskrevs upprepade och oväntade episoder av , som inträffade under de första dagarna till flera veckor efter övergången till vegansk kost.
Det finns gott om tips och idéer för vegetariska och veganska recept på internet. Men var uppmärksam på att råden är baserade på vetenskapligt beprövad kunskap. Om du är osäker kan du alltid diskutera med ditt vårdteam, i synnerhet en dietist.
Dietisten i ditt vårdteam kan också vägleda dig till internetkällor för vegetariska recept för personer med diabetes.
Att gå över till en diabetesvänlig vegetarisk eller vegansk kost kan vara ett hälsosamt alternativ med många fördelar. Men det finns också nackdelar du måste vara medveten om och du bör rådfråga ditt vårdteam innan du går över till denna kost.
Approval no: DIA.SE.400-01-OKT2023
Klimakteriet är den naturliga processen som varje kvinna går igenom när hon slutar ha mens och inte kan bli gravid på naturligt sätt. Detta sker när det inte längre finns några folliklar i äggstockarna, som annars släpper ut ett ägg för varje cykel.
Det kan kännas som en utmaning att gå igenom klimakteriet samtidigt som man har diabetes. Men man kan förbereda sig genom att ta reda på vad som skulle kunna hända. Om du har diabetes och vill ta reda på vilka effekter klimakteriet kommer att ha - särskilt när det gäller blodsockernivåerna - kan den här artikeln hjälpa dig.
Det har gjorts ett antal studier om klimakteriets effekter på blodsockernivåerna, både hos personer med och utan diabetes.
En studie från slutet av 90-talet visade att klimakteriet inte har någon effekt på blodsockret eller blodinsulinnivåerna hos personer utan diabetes. Andra studier har dock visat att effekten kan variera beroende på om personen ännu inte har påbörjat klimakteriet (premenopausalt), går igenom klimakteriet (perimenopausalt), eller har avslutat klimakteriet (postmenopausalt).
Det har forskats mycket om klimakteriet ökar risken att utveckla typ 2-diabetes. Vissa studier har visat att minskade östrogennivåer under det tidiga klimakteriet kan sammankopplas med 47% högre risk att utveckla typ 2-diabetes.
Under och efter klimakteriet tillverkar kroppen mindre mängder av könshormonet östrogen. Detta kan orsaka plötsliga blodsockersvängningar, som du kanske inte är van vid.
För kvinnor med typ 1-diabetes kan dessa förändringar orsaka plötsliga blodsockerfall (hypoglykemi) och du kanske märker att du behöver minska dina insulindoser.
När kvinnor blir äldre orsakar hormonförändringarna före och under klimakteriet ofta klimakteriebesvär som värmevallningar, irritabilitet, humörsvängningar och sömnsvårigheter. Dessa hormonella förändringar kan även påverka blodsockret. Men varför?
Man härleder det till flera olika orsaker.
När du åldras använder inte din kropp ditt kroppsegna insulin lika bra som när du var yngre. En liten studie har visat att insulinresistens (en minskad insulineffekt) uppstår hos 50% av alla postmenopausala kvinnor.
Klimakteriet kan även förändra insulinutsöndringen från bukspottkörteln och minska insulinclearance - den hastighet som levern avlägsnar insulin från blodet. Det finns dock inte många studier på detta, så vi har inget exakt svar om klimakteriets effekt på insulinutsöndringen eller insulinclearance.
En del av de naturliga kroppsliga förändringarna som sker runt klimakteriet kan även påverka insulinresistensen och därmed blodsockernivåerna. En av dessa är viktförändring, vilket orsakas av en ökad mängd bukfett (även känt som ”dolt” fett som lagras djupt inne i magen kring de inre organen) och en minskad mängd fettfri kroppsmassa (som muskler), vilket i sin tur kan leda till behov av dosjusteringar av diabetesläkemedel.
Det finns ett antal hälsoproblem och komplikationer som kan orsakas av diabetes. Som vi har nämnt ovan, kan klimakteriet påverka diabetes och blodsockernivåerna, vilket kan öka risken för några av dessa tillstånd.
Om du har funderingar kring diabetes och är orolig för hälsoriskerna bör du diskutera detta med ditt vårdteam.
Även för kvinnor som inte har diabetes är klimakteriet förknippat med lägre bentäthet och en ökad risk för osteoporos, även kallat benskörhet. Vid osteoporos blir skelettet skörare och risken för benbrott ökar. Denna effekt verkar förstärkas av typ 1-diabetes.
Studier har funnit att postmenopausala kvinnor med typ 1-diabetes har 12 gånger högre risk för höftfraktur än kvinnor utan diabetes. Ett liknande samband, även om det inte är lika tydligt, har visats för typ 2-diabetes, där risken för höftfraktur är 1,7 gånger högre jämfört med kvinnor utan diabetes.
Diabetes med förhöjda blodsocker kan öka risken för urinvägsinfektioner eller vaginala infektioner. Efter klimakteriet sjunker dina östrogennivåer, vilket gör det lättare för mikroorganismer, som bakterier eller jästsvampar, att växa i urinvägarna eller slidan.
Tecken på detta kan vara sveda eller en brännande känsla när man kissar, eller att man behöver kissa ofta.
Vissa klimakteriesymtom, såsom värmevallningar och nattliga svettningar, kan göra det svårare att sova på natten. Samtidigt kan trötthet och sömnbrist göra det svårt att hantera ett så pass komplicerat tillstånd som diabetes och hålla blodsockernivåerna inom målområdet.
Du kanske behöver kontrollera ditt blodsocker på natten för att se till att du inte får för lågt blodsocker (hypoglykemi).
Diabetes kan påverka ditt sexliv på flera sätt, bland annat genom skador på nervcellerna i slidan. Detta kan påverka både upphetsning och orgasm. Detta kan förvärras vid vaginal torrhet, vilket är ett mycket vanligt symtom under klimakteriet.
Diabetes, särskilt typ 1, ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar. Faktum är att hjärt-kärlsjukdom är den vanligaste diabetesrelaterade komplikationen. Risken för hjärtsjukdom är cirka fyra gånger högre för kvinnor med diabetes.
Risken för hjärtsjukdom ökar efter klimakteriet, så välj en livsstil som underlättar hanteringen av diabetes och håller ditt hjärta friskt, till exempel genom att hålla en hälsosam, balanserad kost och genom att vara aktiv.
Det finns åtgärder du kan vidta som kan göra det lättare att hantera förändringarna i blodsockernivåerna under klimakteriet:
Klimakteriet kan innebära ett antal fysiska och psykiska förändringar som kan göra det svårare att hantera blodsockret än tidigare.
Det finns dock flera relativt enkla livsstilsförändringar, du kan prova att genomföra, som kan hjälpa dig att hålla blodsockret inom målvärdet.
Som alltid, om du behöver mer hjälp, tveka inte att kontakta ditt vårdteam för råd och stöd.
DIA.SE.516-01-JUL2024
Hypoglykemi, eller lågt blodsocker, uppstår när glukoshalten i blodet sjunker till en kritiskt låg nivå som kan bli riskfylld för dig.
Det är vanligt med hypoglykemi hos dem som har typ 1-diabetes och hos dem som har typ 2-diabetes och tar insulin eller andra läkemedel mot diabetes. I en stor global studie av personer med diabetes som tar insulin rapporterade 4 av 5 med typ 1-diabetes, och nästan hälften med typ 2-diabetes, minst en hypoglykemihändelse under en period på en månad.
Hypoglykemi orsakar problem som ibland kan bli allvarliga, men det positiva är att du själv kan lära dig att känna igen, förebygga och behandla episoder med lågt blodsocker (hypoglykemi).
Lågt blodsocker kan ge olika symtom hos olika människor. Om du lär dig att känna igen dina symtom kan du upptäcka tidigt om blodsockret håller på att falla till för låga nivåer.
Det kan vara till hjälp att skriva ner de symtom du brukar få så att du lättare känner igen dem.
Det här är några vanliga symtom på lindrig till medelsvår hypoglykemi (men det är bara exempel – du kanske har andra):
En fullständig lista med möjliga symtom finns i vår guide om symtom på och orsaker till hypoglykemi.
Om du får några av symtomen i listan bör du kontrollera glukosvärdet. Då vet du säkert om du har hypoglykemi.
Det brukar räknas som hypoglykemi när glukosvärdet sjunker under 3,9 mmol/l. Men gränsen kan vara en annan för dig. Fråga ditt diabetesteam var gränsen går för dig.
Om du av någon anledning inte kan kontrollera glukosvärdet ska du ändå behandla episoden som hypoglykemi och mäta glukosvärdet så snart du kan.
Du kan själv behandla hypoglykemi genom att följa ”15-15-regeln”:
Om du av någon anledning inte har möjlighet att mäta glukosvärdet direkt eller är orolig för att det är för lågt är det bäst att behandla först och sedan mäta när du kan.
Du kan äta eller dricka något som innehåller kolhydrater. 15–20 gram kolhydrater finns till exempel i:
Undvik komplexa kolhydratkällor som även innehåller fett, till exempel choklad. Kroppen tar upp sockret långsammare från sådana källor som t ex choklad.
Om du har typ 2-diabetes och försöker motverka en hypoglykemi bör du undvika kolhydratkällor som även innehåller mycket protein. De kan stimulera kroppens insulinsvar så att glukosvärdet inte stiger.
Det kan kännas frestande att äta så mycket som möjligt tills du mår bättre. Om du gör det kan glukosvärdet istället bli för högt. Försök följa 15-15-regeln ovan för att hålla glukosvärdet inom målvärdesområdet.
När blodsockret har återgått till ett glukosvärde inom målområdet bör du äta en måltid eller ett mellanmål för att undvika att det sjunker igen. Om det är mer än en timme till nästa måltid kan du äta ett mellanmål eller snacks, till exempel ett kex eller lite frukt.
När hypoglykemin har gått över kan du återgå till det du höll på med.
Om du drabbats av en svår hypoglykemi och har behövt glukagon (vi tar upp det i avsnittet nedan) är det bra om du berättar det för ditt diabetesteam. Tillsammans kan ni diskutera om målvärdet för ditt glukos behöver justeras för att minska risken för fler svåra hypoglykemier i framtiden. För att minska risken för låga glukosvärden kanske ni kommer fram till du kan börja använda ett system för kontinuerlig glukosmätning (CGM) – om du inte redan har ett. Använder du redan CGM kan man diskutera justeringar av larmnivåerna, för låga glukosvärden i mätutrustningen, för att minska risken för hypoglykemi.
Tänk på att du kan vara mindre känslig för tidiga symtom på lågt glukos i 48–72 timmar efter en hypoglykemi. Det betyder att du kanske inte märker tecknen och att risken kan vara större att du får ytterligare en hypoglykemi. Därför ska du mäta glukosvärdet oftare än vanligt under den tidsperioden.
Om hypoglykemi inte behandlas och glukosnivån fortsätter sjunka får hjärnan inte tillräckligt med glukos och kan börja fungera dåligt. Om hjärnan är utan glukos alltför länge kan du drabbas av:
Om du har hypoglykemi som inte behandlas och måste få hjälp av andra, till exempel om du får ett krampanfall eller svimmar, räknas hypoglykemin som svår.
Berätta för personer du ofta träffar, som vänner, familj och kollegor, hur de ska hjälpa dig om du får svår hypoglykemi.
Svår hypoglykemi behandlas med glukagon – ett hormon som stimulerar levern att omvandla sina glykogenreserver till glukos. Glukosen frisätts sedan till blodet så att glukosvärdet stiger.
Glukagon används när glukosvärdet är så lågt att det inte går att behandla enligt 15-15-regeln. Det kan betyda att du har förlorat medvetandet.
Glukagon är receptbelagt och brukar ges som en injektion.
Fråga ditt diabetesteam om du kan få ett recept på glukagon och hur du i så fall ska använda det.
En glukagon-injektion är receptbelagd. Den finns som injektions-kit eller förblandat i en injektionspenna som är klar att använda.
Injektions-kit med glukagon brukar innehålla glukagon i form av pulver plus en injektionsvätska som du ska blanda pulvret med.
En bipacksedel följer med kitet eller injektionspennan. I den finns en bruksanvisning för hur du använder kitet eller pennan.
Den som hjälper dig behöver inte ha sjukvårdsutbildning för att kunna ge en glukagoninjektion. Men se till att familjemedlemmar, kollegor och nära vänner som kan behöva hjälpa dig om du får svår hypoglykemi, vet hur de ska göra om behovet uppstår.
Om du är medvetslös ska personen som hjälper dig lägga dig i stabilt sidoläge. I det läget är risken mindre att du sätter i halsen om du blir illamående och kräks när du vaknar upp.
Oftast återfår personen medvetandet inom 5–15 minuter efter att ha fått glukagon.
När personen är vaken igen och kan svälja ska hen få något som innehåller snabbverkande socker, till exempel fruktjuice eller mjölk, för att inte få lågt glukosvärde igen. Se till att personen sedan äter något med långtidsverkande socker, till exempel en ost-smörgås eller kex.
Efter att du har fått glukagon är det viktigt att du själv eller någon annan kontaktar vården eller ditt diabetesteam. Då kan du diskutera och få stöd i hur du kan minska risken för svår hypoglykemi i framtiden.
Tveka aldrig att ringa 112 (eller akutnumret där du befinner dig) eller be någon om hjälp att ringa om du är orolig för hypoglykemi.
Den som tar hand om dig under en svår hypoglykemi ska ringa akutnumret i följande fall:
Om personen med hypoglykemi inte har svarat på injektionen med glukagon efter 10 till 15 minuter ska personen få ytterligare en dos.
Sjukvårdspersonal kan ge glukagon direkt i en ven. Det gör att glukosvärdet stiger direkt.
Bästa sättet att förebygga hypoglykemi är att sträva efter att hålla glukosvärdet inom målvärdesområdet och öva på att lägga märke till tidiga tecken på lågt glukosvärde innan det har hunnit sjunka för mycket.
Glukosmätning är en beprövad metod för att förhindra hypoglykemi – ju oftare man mäter glukosvärdet, desto lägre är risken för hypoglykemi. Det beror på att mätningar av glukosvärdet gör att du kan se om värdet är på väg att sjunka, så att du kan behandla det innan det sjunker ännu mer. Om du mäter glukosvärdet med en kontinuerlig glukosmätare (CGM) kan du starta en larmfunktion som varnar när värdet sjunker under en valbar glukosnivå. Du bör dock alltid även ha tillgång till en blodsockermätare för fingerstick så du kan ta ett kapillärt blodsocker för att verifiera ett CGM-värde om du är tveksam till att det stämmer.
Rekommendationen är att om möjligt mäta glukosvärdet:
Om dina rutiner eller ditt dagsschema har ändrats, till exempel på grund av ett nytt jobb, om du tränar mer eller om du reser mellan olika tidszoner, bör du mäta glukosvärdet oftare än vanligt.
Det är viktigt att förstå i vilka situationer risken för hypoglykemi ökar så att du kan minska risken. Det kan vara:
Det finns saker du kan göra för att förebygga hypoglykemi i dessa situationer, bland annat:
Diskutera med ditt diabetesteam om hur du kan anpassa behandlingsplanen för diabetes och andra åtgärder du kan vidta för att minska risken för hypoglykemi.
Det är vanligt med hypoglykemi hos dem som har typ 1-diabetes och hos
dem som har typ 2-diabetes och tar insulin eller andra läkemedel mot diabetes.
För att du ska kunna hantera diabetes så bra som möjligt och minska risken för hypoglykemi bör du mäta glukosvärdet regelbundet och lära dig känna igen symtomen på hypoglykemi. Du kan också lära dig att själv behandla hypoglykemi.
Svår hypoglykemi kan vara allvarligt, men även det går att förebygga och behandla. Du kan minska risken för svår hypoglykemi och hålla glukosvärdet inom målvärdesområdet genom att lära dig tips och strategier för att förebygga hypoglykemi.
Tveka aldrig att ringa 112 (eller akutnumret där du befinner dig) eller be någon hjälpa dig att ringa om du är orolig för att du kan få eller ha svår hypoglykemi.
Approval no: DIA.SE.443-01-JAN2024