000

000

Insulin är en central del av behandlingen för många människor som lever med diabetes. Att hålla blodsockervärdet inom målområdet gör att den generella risken för att få diabetesrelaterade komplikationer minskar på lång sikt. Det är också viktigt att kunna undvika akuta situationer med alltför höga eller låga blodsockervärden. Kontinuerlig glukosmätning med en sensor är ofta en stor hjälp. Med en insulinpump kan insulindosen justeras med både hög precision och små steg, vilket kan vara en hjälp och fördel för många för att hålla blodsockret jämnt och inom målområdet.

De första praktiskt användbara insulinpumparna kom på 1980-talet. I dag är insulinpumpar allmänt tillgängliga, kompakta och diskreta, och allt fler väljer att använda insulinpump framför att ta sitt insulin med penna. Men vad är egentligen en insulinpump och hur använder man den?

 

Vad är en insulinpump?

En insulinpump är en medicinskt hjälpmedel som efterliknar bukspottkörteln genom att kontinuerligt pumpa in små doser av snabbverkande insulin i kroppen. 

Det finns olika typer av insulinpumpar. En del har en slang som både sitter fast på kroppen och i pumpenheten. Andra pumpar har en mindre slanglös del som fästs på kroppen och en fristående handenhet.

En insulinpump med slang består av:

1. Insulinpumpsdelen 

• med pumpmekaniken
• en insulinbehållare/reservoar som kan hålla 200-300 enheter insulin
• en kontroll/display där användaren kan göra olika inställningar av doser och tider för insulintillförseln

2. En liten kanyl i teflon eller stål som sitter i underhudsfettet där insulinet ges
3. En slang där insulinet förs från pumpdelens insulinbehållaren till kanylen i kroppen

En insulinpump utan slang består av:

1. Pod/liten pumpdel med kanyl och insulinreservoar som fästs på direkt kroppen
2. Fristående handenhet där användaren kan göra inställningar och reglera dosen

En insulinpump programmeras för att ge en kontinuerlig låg dos av insulin under hela dygnet, en så kallad basaldos. När man ska äta, eller om man behöver korrigera ett högt blodsockervärde, tar man med pumpens hjälp den dos insulin som behövs just då, en så kallad bolusdos. Pumpbehandling efterliknar kroppens eget sätt att producera och släppa ut insulin.

 

Är insulinpump bättre än injektioner?

Vilken behandlingsmetod som är bäst för den enskilde personen diskuteras och bestäms i samråd med personalen på diabetesmottagningen. Olika personer har olika behov och det är viktigt att den som har diabetes kan få tillgång till de hjälpmedel som fungerar bäst för det dagliga livet. Detta gäller när man diskuterar behandling med pump eller insulinpenna, men också för valet mellan olika insulinpumpar eller kontinuerlig glukosmätning.

Dagens insulinpennor är smidiga och enkla att hantera, men pumpbehandling har vissa fördelar som kan vara avgörande för att välja pump framför penna:  

• Jämnare insulintillförsel som liknar kroppens eget sätt att dosera insulin.
• Leder ofta till jämnare blodsocker med mindre svängningar och färre höga och låga värden
• Möjlighet att justera basaldosen över dygnet på ett mer individuellt sätt
• Kan dosera mycket små mängder av insulin på ett exakt sätt -  särskilt viktigt för mindre barn som ofta har låga doser och ett behov av att kunna finjustera.
• Färre stick. Man sätter en ny pumpkanyl var tredje dag, istället för att sticka sig med insulinpenna många gånger om dagen. För stickrädda personer kan detta ha stor betydelse. 
• Diskret och mindre synlig i sociala sammanhang.

Att använda insulinpump innebär många fördelar, men det finns en del saker att tänka på. Man behöver veta hur man ska agera, och även ha med sig delar för att tex kunna byta kanyl eller insulinreservoar, om ett oplanerat behov uppstår.

 

Hur använder man en insulinpump?

En insulinpump med slang är en kompakt enhet, stor som två tändsticksaskar ungefär. Den laddas med 200-300 enheter snabbverkande insulin och placeras någonstans i kläderna/fickorna eller i en hållare på kroppen. Pumpar utan slang (podar eller så kallade “patchpumpar”) är mindre än en tändsticksask i storlek och sätts fast direkt på kroppen. Dessa styrs av en fristående handenhet medan slangpumparna i regel styrs direkt från pumpenheten.

Båda typerna av pumpar har en tunn kanyl som sitter i underhudsfettet och via den levereras insulinet kontinuerligt dygnet runt. Kanylen byts efter 2-3 dagar. Vissa insulinpumpar för in kanylen automatiskt, vilket gör användningen ännu enklare och bekvämare.

Pumpar med slang och pumpar som inte är vattentäta behöver kopplas loss från kroppen för en del aktiviteter, tex bad, dusch och en del idrotter.

Basaldos i en pump innebär att små doser av snabbverkande insulin pumpas in in kroppen regelbundet under hela dygnet för att täcka kroppens grundläggande insulinbehov. I pumpen är basaldosen är förinställd och med hjälp av kontrollenheten kan man programmera in olika doser för olika tidpunkter, till exempel en lägre basaldos under natten.

Vid varje måltid eller om man behöver ta extra insulin för att få ned ett högt blodsocker, används kontrollenheten för att bestämma och starta dosen. En sådan dos kallas bolusdos. I de flesta pumpar finns en så kallad bolusberäknare, en smart funktion som kan hjälpa till med förslag på insulindos utifrån blodsockervärde, vad man ska äta och senaste bolusdos.

Systemen med insulinpump är idag mycket sofistikerade och det utvecklas ständigt nya funktioner som gör tillvaron både enklare, tryggare och friare för användaren. Vissa system kan kopplas till en app i en smarttelefon med ytterligare underlättande funktioner. Automatiska dataöverföringar till analysprogram och till diabetesmottagningen blir allt vanligare.

Oavsett vilket system man använder kan r moderna insulinpumpar hjälpa till att förbättra blodsockerkontrollen och ge användaren både större frihet och oberoende.

DIA.SE.109-01-JAN2021-A 000

Visa mig: 000

Vad är en kontinuerlig glukosmätare (CGM)?

Du kanske har hört talas om kontinuerliga glukosmätare (CGM) och funderar på om de kan stödja dig i att hantera diabetes. 

I den här artikeln förklarar vi vad det är, hur de fungerar och om de kan hjälpa dig att balansera ditt glukosläge.

Vad är en CGM?

CGM står för kontinuerlig glukosmonitorering eller kontinuerlig glukosmätning.

Om du har fått en diabetesdiagnos är en av de första sakerna du kommer få lära dig hur du mäter ditt blodsocker. Egenmätning av blodsockret är en av hörnstenarna i diabetesvård för att nå god glukosbalans. 

Med hjälp av en traditionell blodsockermätare och ett stick i fingret kan du själv mäta ditt blodsocker vid ett givet ögonblick när du vill och behöver och lära dig vad som får det att stiga eller sjunka.

Egenmätning av blodsockret, genom fingerstick, kan ibland upplevas  som lite omständigt. Vissa har svårigheter att själva utföra testet med fingerstick, medan andra kan tycka att det är obehagligt eller smärtsamt att regelbundet sticka sig i fingret. Fingersticksmetoden mäter blodsockret precis där och då och eftersom blodsockret ständigt ändras kommer det finnas tidsperioder (till exempel medan du sover) då du inte har uppsikt över ditt blodsocker.

Kontinuerlig glukosmätning (CGM) försöker lösa många av dessa problem genom att ge en mer behändig och heltäckande bedömning av blodsockernivåerna, vilket kan underlätta hanteringen av glukosläget.

CGM-system mäter inte glukoshalten i blodet utan  kroppens interstitiella vätska (den vätska som omger fettvävnaden) och ger löpande information om dina glukosnivåer. Att få löpande information om ditt glukosvärde genom en CGM  kan bidra till att identifiera och förhindra oönskade perioder av hypo- och hyperglykemi.

Hur fungerar CGM?

En CGM består av flera delar; en sensor, en sändare och en mottagare. Sensorn sitter precis under huden, vanligtvis på överarmen eller buken och förs in med en applikator genom ett ytligt stick i huden. Sensorn mäter sedan glukoshalten i den vätska som omger den (så kallade interstitiell vätska). 

Glukosvärdet förs från sensorn till sändaren som sitter på huden. Sändaren skickar därefter  glukosvärdet trådlöst till en mottagare där användaren kan se värdet.

Mottagaren i CGM-enheten visar ditt aktuella glukosvärde, lagrar tidigare avläsningar och hjälper dig att förstå vilken effekt till exempel mat och motion har på dina blodsockerniåver.

En CGM är en engångsartikel och måste oftast bytas var 7-15:e dag beroende på modell. I vissa kontinuerliga glukosmätare byts endast sensorn var 7:e dag och sändaren var 3:e månad, i andra byts såväl sensor som sändare samtidigt. Mottagaren, enheten med en display som visar glukosvärdet, har dock en mycket längre användningstid.

Vem kan använda en CGM?

De flesta som har typ 1-diabetes i Sverige idag använder CGM. Personer med typ 2-diabetes kan också ha god nytta av att kunna följa sitt glukosvärde kontinuerligt, periodvis eller konstant.

Om du är osäker på om du kan – eller bör – använda ett CGM-system, ta kontakt med din diabetesmottagning för ytterligare vägledning.

Kan jag använda en CGM och en insulinpump tillsammans?

En insulinpump (även känd som kontinuerlig subkutan insulininfusion eller CSII) är ett hjälpmedel som i första hand används av personer med typ 1-diabetes för att förse kroppen med det insulin den behöver för att reglera blodsockret. 

En insulinpump ger vanligtvis en kontinuerlig låg dos snabbverkande insulin (basaldos) som tillfälligt kan ökas (bolusdos) i samband med måltider, motion eller efter en avläsning med en glukosmätare.

Genom att koppla samman en CGM och en insulinpump blir det möjligt att ge sig själv insulindoser via pumpen basera på en kontinuerlig glukosavläsning i stället för intermittenta fingerstick.

Vad är en konstgjord bukspottkörtel?

För att förstå en konstgjord bukspottkörtel kan det vara bra att kort fundera över vad vår medfödda bukspottkörteln gör och hur den påverkas vid typ 1-diabetes.

När du äter spjälka maten och kolhydraterna bryts ned till enklare sockerarter,  till exempel glukos, som tas upp i blodet. Bukspottkörteln upptäcker dessa förhöjda blodsockernivåer och utsöndrar ett kroppseget hormon som kallas insulin för att få blodsockernivåerna att återgå till normal nivå. Vid typ 1-diabetes har immunförsvaret attackerat de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln så att de inte längre kan utsöndra tillräckligt med insulin för att reglera blodsockret.

En konstgjord bukspottkörtel försöker efterlikna funktionen hos vår medfödda bukspottkörtel genom att mäta blodsockret och sedan justera insulinmängden som ges som en kontinuerlig infusion in i kroppen genom en tunn kort infart strax som placeras strax under huden.

En konstgjord bukspottkörtel består av en kontinuerlig glukosmätare som är ansluten till en insulinpump. Pumpen använder information (glukosvärdet och vart det är på väg) från CGM och beräknar sedan såväl mängden som hastigheten på insulintillförseln för att nå ett på förhand inställt glukos-målvärde .

Studier har visat att pumpar som drivs på detta sätt kan leda till förbättrad glukosbalans.

De flesta av dagens insulinpumpar kan också reagera på problem som hypoglykemi genom att minska eller tillfälligt stoppa insulintillförseln.

Hur kan jag få en CGM?

Att bli erbjuden kostnadsfri kontinuerlig blodsockermätning är idag standard för barn och vuxna med typ 1-diabetes i Sverige.

Vid typ 2 diabetes baseras idag möjligheten att få CGM förskrivet av vården, på glukosläget och vilken behandling man har. Ett förhöjt glukosläge med högre risk för långsiktiga diabetesrelaterade komplikationer samt behovet av flera insulininjektioner dagligen, för att hålla en god glukosbalans, ökar möjligheten att få hjälpmedlet kostnadsfritt. Samt om man har bekymmer med återkommande allvarliga hypoglykemiepisoder. Graviditetsdiabetes är också ett tillstånd där vården noggrant överväger nyttan med kontinuerlig glukosmätning kontra egenmätning med fingerstick.

Kontinuerlig glukosmätning över en begränsad period eller fortsättningsvis kan utgöra en stor skillnad för personer med diabetes och resulterar inte sällan i förbättrade glukosvärden, ökad trygghet och fördjupad kunskap om vad som påverkar glukosläget..

En CGM är ett användbart hjälpmedel  som kan stödja personer med diabetes att få en bättre och jämnare glukosbalans. I dagsläget är de inte tillgängliga för alla, men när de används kan de vara till stor nytta.

DIA.SE.738-01-FEB2026

000

Visa mig: 000

Hypoglykemi kallas tillståndet när blodsockerhalten är alltför låg. Detta drabbar vanligen personer med diabetes, och då särskilt typ 1-diabetes, eftersom det ofta hänger samman med balansen mellan matintag, mängden insulin och fysisk aktivitet. För personer med diabetes kan hypoglykemi vara livshotande och därför är det viktigt att känna igen symtomen och veta hur man ska agera om de uppträder.

 

Olika typer av hypoglykemi

Hypoglykemier kan vara både milda eller allvarliga. 

• Mild hypoglykemi innebär att man själv kan förhindra att blodsockret fortsätter att sjunka genom att äta eller dricka något.
• Allvarlig hypoglykemi innebär att man behöver hjälp av någon annan för att få upp blodsockret igen. 

 

Symtom på hypoglykemi

Glukos är kroppens främsta energikälla. Utan tillräckligt med glukos fungerar vare sig hjärnan eller andra livsviktiga organ. När glukosnivåerna faller reagerar kroppen med successivt starkare signaler om att något är fel – den drabbade har fått insulinkänning. Symptomen beror dels på hjärnans reaktioner på låg blodsockerhalt, dels på att kroppen frisätter katekolaminer (bland annat adrenalin). 

De första tecknen kan variera och dessutom skilja sig mellan barn och vuxna. Dessa symptom kan vara mycket obehagliga men är sällan farliga.

Var särskilt vaksam på:

• Takykardi eller hjärtklappning (hjärtat slår allt snabbare) 
• Darrningar
• Svettning
• Oro eller ångest
• Hunger
• Illamående

Efter ett tag kan symtomen bli allvarligare beroende på hur kraftig hypoglykemin är. Symtomen påverkar hjärnan och i det här läget börjar det bli risk för att man själv inte kan agera, utan behöver hjälp.

Sådana symtom kan vara:

• Koncentrationssvårigheter
• Synrubbningar
• Yrsel
• Svaghet
• Extrem trötthet
• Huvudvärk
• Förvirring
• Minnesförlust
• Kramper
• Medvetslöshet (när hjärnan inte längre får tillräckligt med glukos)

Vet du med dig att du har svårt att känna symptomen på en hypoglykemi eller att du känner symptomen först när blodsockret är lägre än 3 mmol/l  bör du kontakta din vårdgivare för att få hjälp. Tröskeln för när man känner sina symptom har sänkts och det finns risk för kognitiv påverkan vilket innebär att man kan bli en fara i trafiken eller att man presterar sämre på jobbet eller i skolan.
Om man använder kontinuerlig glukosmätning (CGM) kommer systemet att larma när blodsockret sjunker till kritisk nivå. Detta ger extra trygghet eftersom användaren då får en varning och har tid att agera redan innan hypoglykemi hinner uppstå.

 

Vad ska man göra vid hypoglykemi?

Vid hypoglykemi ska man agera snabbt för att återställa blodsockret till normal nivå. Därför ska man mäta blodglukosnivån direkt när symtomen uppträder, och man ser då också graden av en eventuell hypoglykemi.

Vid måttlig hypoglykemi

Om blodsockernivån visar på hypoglykemi ska man genast få i sig glukos. Ät till exempel några druvsockertabletter eller drick ett glas juice eller ett halvt glas mjölk. Drick inte lightprodukter för att höja blodsockervärdet. Lightprodukter innehåller inget socker och har därför ingen nytta. Mängden snabba kolhydrater för att få upp blodsockret till ca 5-6 mmol/l är olika för olika individer. Tänk på att inte överäta. Fortsätt sedan att mäta blodsockervärdet tills det har stabiliserat sig..

Vid allvarlig hypoglykemi

Om den drabbade är så påverkad att hen inte själv kan äta eller dricka något sött, är situationen akut och livshotande – ring 112!

Försök aldrig "tvinga i" en person med sänkt medvetandegrad vare sig mat eller dryck, eftersom detta kan orsaka kvävning.

Allvarlig hypoglykemi kan hävas genom att injicera hormonet glukagon. Sådana sprutor finns tillgängliga och får användas av personer som har fått instruktion (de behöver alltså inte vara sjukvårdsutbildade), till exempel anhöriga eller personal på skolan.

 

DIA.SE.109-01-JAN2021-E

000

Hormonet insulin har en mycket viktig funktion i kroppen: det gör så att cellerna kan ta upp sitt viktiga bränsle, glukos (socker), ur blodet. Man kan likna insulinet vid en nyckel, som låser upp dörren till kroppens celler och släpper in glukos. Personer med diabetes har försämrad förmåga att producera insulin, och vid typ 1-diabetes upphör tillslut den egna produktionen helt.  Brist på insulin leder till ett högt glukosvärde (sockervärde) i blodet. Diabetesbehandling syftar till att sänka det höga blodsockret och att få  kroppens glukosvärden i balans.I samband med detta talar man ofta om hyperglykemi och hypoglykemi, men vad betyder detta egentligen? 

 

Hyperglykemi – när blodsockret är för högt

När insulinet inte räcker till för att cellerna ska kunna ta upp tillräckligt med glukos uppstår det ett glukosöverskott i blodet.  En för hög glukoshalt i blodet kallas för hyperglykemi, eller i dagligt tal högt blodsocker.

Eftersom glukosen inte kan ta sig in i cellerna och användas som energi, måste kroppen göra av sig med det via urinen. Sockret i urinen drar med sig stora mängder vatten därför kissar man ofta och i stora mängder vid hyperglykemi. När man kissar ut onormalt stora mängder vätska blir man också väldigt törstig. 

Följden av att glukos inte kommer in i kroppens celler är att cellerna inte får den energi som behövs och man känner sig trött och svag, och ibland också yr eller illamående.

Symtom på hyperglykemi:

• Stark törst
• Kissar ofta och i stora mängder
• Trötthet
• Yrsel/illamående

Svår hyperglykemi kan leda till diabetisk ketoacidos, vilket är ett allvarligt akut tillstånd som kräver sjukhusvård.

Genom att hålla koll på blodsockernivåerna och ta extra insulin vid högt blodsocker kan man undvika att hyperglykemi leder till ketoacidos.

Ett enkelt och säkert sättet att hålla koll på blodsockret är genom kontinuerlig glukosmätning (CGM), där man hela tiden kan se och följa glukosnivåerna i kroppen. Det finns olika sorters CGM. Många personer med diabetes får som bäst hjälp av en rt (realtids)-CGM som även kan ge varningar innan ett blodsocker blir för högt. Om man i tid får veta att blodsockret stiger, kan man vidta åtgärder för att undvika långvarig och svår hyperglykemi.

Definition av hyperglykemi

Glukosnivå mäts i antalet glukosmolekyler per liter vätska (dvs blod) och man använder enheten millimol/liter. När glukosnivån når 7,0 mmol/l eller högre vid fasta (eller 11,0 mmol/l eller högre samtidigt som man har symtom) definieras det som hyperglykemi.

 

Hypoglykemi – när blodsockret är för lågt

Eftersom diabetesbehandling syftar till att sänka ett högt blodsocker, kan diabetesläkemedel ibland leda till att blodsockret sjunker för mycket. Det innebär för många en svår balans att hålla ett jämnt blodsocker inom målområdet. När glukosvärdet blir alltför lågt och når under 4,0 mmol/l kallas det hypoglykemi. Det är mer vanligt med hypoglykemier hos personer med typ 1 diabetes som inte har egen insulinproduktion och alltid har insulinbehandling. 

Det finns olika nivåer av hypoglykemi och i de flesta fall kan en person med diabetes själv märka av och behandla ett lågt blodsocker genom att äta eller dricka något sött. 

Vid svår hypoglykemi finns det inte tillräckligt med bränsle för att hålla igång kroppens alla organ och funktioner. Det är ett allvarligt tillstånd som måste behandlas snabbt, om blodsockret skulle fortsätta att sjunka kan personen till sist bli medvetslös.

Det finns olika symtom som tyder på att blodsockerhalten sjunker snabbt och att man närmar sig hypoglykemi. Tecknen kan variera mellan olika personer och när de uppträder brukar det kallas för insulinkänning.

Symtom på hypoglykemi:

• Svettningar
• Darrningar eller skakningar
• Oro eller ångest
• Hunger, illamående
• Irritation
• Yrsel eller förvirring

För att häva en hypoglykemi måste blodsockerhalten höjas snabbt genom att äta eller dricka något sött, till exempel druvsockertabletter, juice eller godis – som då inte får vara sockerfritt!

Eftersom en hypoglykemi kan bli allvarlig är det viktigt att berätta för personer i sin omgivning vilka tecken som tyder på lågt blodsocker och vad de ska göra om det händer.

Kontinuerlig glukosmätning (CGM) är för många till stor hjälp för att kunna undvika svåra känningar. Med en CGM kan man hela tiden se sina glukosvärden och om blodsockret rör sig upp eller ned. Framförallt kan vissa CGM-system som har varningar och larm, skräddarsys efter behoven och varna tex om blodsockret sjunker snabbt, eller om blodsockret riskerar att bli akut lågt inom 20 minuter. Det ger ofta tillräcklig tid att hinna agera och inta snabba kolhydrater för att undvika en hypoglykemi.

DIA.SE.109-01-JAN2021-C

001

Visa mig: 000

Visa mig: 000