#DiabetesAwarenessMonth

I dag lever nästan 500 miljoner människor över hela världen med diabetes, och det är fortfarande svårt för många att få insulin och diabetesvård. 

Under hela november, och framförallt på Världsdiabetesdagen den 14 november, vill vi hjälpa till att sprida kunskap om hur det är att leva med diabetes och underlätta tillgången till vård.

Om inte nu, när? 💙

Läs mer om hur vi vill hjälpa göra livet med diabetes enklare:

• Produkter
• Artiklar om att leva med diabetes
• Hantera diabetes
• Kontakta oss för stöd och mer information

Vårt åtagande

Med kunskap och innovativa lösningar inom medicinteknik och läkemedel stöder vi sjukvården och gör vardagen och tillvaron lite lättare för människor som lever med kroniska sjukdomar.

Show me:

Diabetes och fothälsa: så här tar du hand om dina fötterna om du har diabetes

Om du förstår varför och hur diabetes kan påverka fötterna blir det lättare att förebygga komplikationer och snabbt söka vård vid eventuella fotproblem.

Den här artikeln förklarar sambandet mellan diabetes och fothälsa. Varför påverkar diabetes fothälsan? Och hur kan du som har diabetes minska risken för fotproblem genom att ta väl hand om dina fötter? Läs och få reda hur!   

Diabetes och fothälsa: hur kan diabetes påverka fötterna?

Diabetes har ett nära samband med fothälsan. Fotproblem i samband med diabetes kallas ibland diabetesfot och är en vanlig komplikation vid olika former av diabetes. 

Diabetes kan huvudsakligen orsaka problem med fötterna på två sätt: genom diabetisk neuropati (nervskada) och genom perifer artärsjukdom (ett tillstånd som leder till begränsad blodtillförsel till fötterna). Vi går igenom båda komplikationerna närmare nedan.

Diabetsfot - vanliga diabetesrelaterade fotkomplikationer   

Diabetes kan påverka fötterna på många olika sätt. Ibland används termen "diabetesfot" för de olika tillstånd som kan ge problem med fötterna hos den som har diabetes.

Några vanliga fotproblemen som kan uppstå som en följd av diabetes är:

• Diabetisk perifer neuropati (en typ av nervskada)      
• Fotsår – en hudskada som kan gå ner i djupare liggande vävnad      
• Infektioner
• Valkar och förhårdnader (kallositeter), under fötterna som med tiden även kan orsaka sår
• Torr hud som kan flagna eller spricka
• Dålig blodcirkulation
• Gangrän (kallbrand), vävnadsdöd som kan utvecklas till följd av dålig blodcirkulation eller fotsår
• Charcotfot, en sällsynt men svår komplikation som leder till en deformerad fot

I sällsynta och svåra fall kan fotproblemen leda till amputationer. De som löper störst risk att drabbas av diabetesrelaterade fotproblem är män och/eller de över 60 år.

Vad orsakar fotproblem vid diabetes?

Det är främst två komplikationer av diabetes som kan öka risken för fotproblem: diabetisk neuropati, en typ av nervskada som kan påverka känseln i fötterna, och perifer artärsjukdom, som påverkar blodflödet till fötterna. 

Nervskador och fothälsa

Diabetes kan orsaka neuropati, det vill säga nervskada på grund av högt blodsocker och andra faktorer vid diabetes. Neuropati är en vanlig långsiktigt diabetesrelaterad komplikation. 

Det finns några olika typer av diabetisk neuropati och de flesta påverkar extremiteterna, som fötterna.

Sensorisk neuropati gör att man förlorar känsel i fötterna, vilket ökar risken för skador. Du kan till exempel ha skavsår eller gå runt med en sten i skon utan att märka det. Hos den som har diabetes brukar dessutom huden på fötterna bli torr och spricka, så att valkar, skador och skor som sitter illa kan orsaka fotsår.

Motorisk neuropati påverkar musklerna, vilket också ökar risken för fotsår. Genom att fotens tryckpunkter påverkas uppstår belastning, friktion och i slutändan sår. 

Autonom neuropati, är skador på nerverna som förmedlar information till kroppens organ och körtlar, vilket leder till att man svettas mindre om fötterna. Det i sin tur kan ge torr och sprucken hud eller varma och svullna fötter på grund av ökat blodflöde. Hudsprickor kan göra det lättare för bakterier att orsaka infektioner, sår eller i riktigt svåra fall gangrän (kallbrand).

Läs vår specialartikel om diabetisk neuropati för mer information om vad det är och vad du kan göra för att förhindra det. 

Perifer artärsjukdom och fothälsa

Diabetes ökar risken för perifer artärsjukdom (PAD), ett tillstånd där artärerna som leder till hals, armar, mage, ben eller fötter successivt blir trängre, vilket i sin tur påverkar blodtillförseln. 

PAD är vanligast i ben och fötter. Fettinlagringar (plack) byggs upp på insidan av artärerna i benen, så att det inte flödar tillräckligt med blod till benen och fötterna.

Risken för att utveckla PAD i samband med diabetes är större om blodsockret inte ligger inom målvärdesområdet, hos äldre personer och hos dem som har haft diabetes länge. Andra riskfaktorer är bland annat:

• Fetma och övervikt 
• Rökning  
• Stillasittande
• Högt kolesterol 
• Högt blodtryck 
• Sjukdomshistoria med hjärtsjukdom

PAD (perifer artärsjukdom) kan skada vävnaden i fötterna och hämma  tillförseln av syre och näringsämnen till fötterna. Det kan påskynda  infektioner, orsaka svårläkta sår och ge ökad smärta och svårigheter att gå. I sällsynta och svåra fall kan PAD leda till amputationer.

Tecken på fotproblem

Nervskador är den främsta riskfaktorn för fotproblem. De upptäcks inte alltid eftersom de ibland inte ger några symtom alls. Symtom i fötterna som nervskador kan ge:

• Stickningar, brännande eller ilande känsla eller smärta som känns som en elektrisk stöt
• Huggande smärta
• Mycket kraftig smärta eller smärta vid lätt beröring (allodyni)
• Onormal värme- eller köldkänsla 
• Ihållande kramper
• Oförmåga att känna beröring eller vibrationer
• Domningar från tårna och upp längs benet

Andra tecken på diabetiska fotproblem:

• Foten är varm, svullen eller röd
• Kramper eller värk i vaderna som hindrar dig från att promenera 
• Fötterna svettas inte tillräckligt     
• Torr hud eller hudsprickor
• Sår, skärsår och blåsor, särskilt sådana som inte läker
• Valkar, förhårdnader och liktornar

Om du har diabetes och ser eller känner tecken eller symtom på fotproblem, ta kontakt med läkare och/eller ditt diabetesteam.

Ta hand om fötterna vid diabetes

Det är viktigt för dig som har diabetes att ta väl hand om dina fötter. Du kan förebygga allvarliga komplikationer genom att sköta fothälsan.

Några fotvårdstips för dig som har diabetes:

• Håll god fothygien: Tvätta och torka fötterna noggrant varje dag, klipp och fila naglarna så att de inte har vassa kanter.
• Undvikt fotbad, eftersom det kan torka ut huden ännu mer.
• Förhindra förhårdnader och liktornar genom att slipa försiktigt med en pimpsten på våt hud.
• Återfukta fötterna genom att smörja in dem med oparfymerad fotkräm, men smörj inte mellan tårna eftersom det kan leda till infektion.
• Promenera gärna och vicka på tårna  för att förbättra blodcirkulationen i fötterna, men se till att ha bekväma skor och kontrollera att du inte har sår på fötterna.
• Om du är rökare, sluta röka! Att sluta röka kan förbättra blodcirkulationen i benen och fötterna, så att det blir lättare för dig att promenera.
• Innan du sätter på dig skorna kontrollera att det inte finns grus eller annat skräp i dem som kan orsaka obehag eller skada.
• Använd skor både inom- och utomhus. Skydda dina fötter genom att undvika att gå barfota. 
• Kontrollera fötterna dagligen för eventuella tecken på de fotproblem som beskrivs ovan. Tala med ditt diabetesteam eller en läkare om du har något av dem.

Det är viktigt med regelbundna kontroller

Om du har diabetes bör du årligen genomgå en bedömning och kontroll av dina fötter. Läkaren bör också titta på dina fötter när du kommer på dina regelbundna besök, oftast var tredje eller var fjärde månad. 

Det är läkarens och vårdteamets uppgift att förklara hur viktigt det är att du håller blodsockret inom målvärdesområdet och att visa dig hur du dagligen kontrollerar fötterna för att undvika att det uppstår sår, skador eller irriterad hud.

Då ska du söka läkare 

Hos den som har diabetes kan även mindre problem som valkar (kallusar) och förhårdnader utvecklas vidare till fotsår och leda till komplikationer. Men i de flesta fall är det lätt att förebygga allvarliga fotproblem. Om du märker tecken på diabetesrelaterade fotkomplikationer är det bäst att genast boka tid hos läkare.

Vilken behandling du får beror på hur allvarligt problemet är. Om du har ett sår kan du till exempel behöva få behandling  av en läkare eller en medicinsk fotvårdsterapeut på en diabetesmottagning eller på ett sjukhus, lämna en del prover och eventuellt få antibiotika utskrivet.
 

Diabetiska fotproblem kan vara allvarliga men är samtidigt mycket möjliga att förebygga. Följ rekommendationerna i artikeln, se till att få fötterna kontrollerade minst en gång om året och lär dig att själv gå igenom fötterna dagligen för att upptäcka eventuella tecken på komplikationer. Om du får fotsår, kom ihåg att de kan läka helt och hållet med rätt vård.

 

DIA.SE682-01-SEP2025
 

Show me:

Show me:

Vi är ditt supportteam och redo att hjälpa dig med alla dina frågor

Show me:

Vad är diabetisk ketoacidos?

Diabetisk ketoacidos (DKA) är ett allvarligt tillstånd och det är den vanligaste komplikationen till hyperglykemi (för höga blodsockerhalter). Hyperglykemi hos personer med diabetes är i sin tur ett resultat av att kroppens celler inte kan ta upp glukos (socker) ur blodet på grund av insulinbrist.
Glukos är kroppens främsta energikälla. Cellerna hos personer med diabetes har försämrad förmåga att ta upp glukos ur blodet (på grund av brist på insulin) och cellerna får inte tillräckligt med bränsle. Kroppen måste då hitta en annan energikälla och riktar därför in sig på fett. Och det är när kroppen tvingas förbränna mer fett än normalt som komplikationerna uppstår.

När kroppen förbränner fett produceras tre ämnen:

1. aceton
2. acetoättiksyra
3. beta-hydroxismörsyra

Dessa ämnen kallas ketoner, och när det produceras för mycket av dem blir blodet surare.

Diabetisk ketoacidos kännetecknas av tre biologiska obalanser:

• Hyperglykemi – förhöjda glukoshalter i blodet
• Ketos – förhöjda nivåer av ketoner i kroppen
• Acidos – surt blod (arteriellt pH-värde lägre än 7,3)

Detta är unikt för diabetisk ketoacidos och är ett medicinskt akutläge som kräver sjukhusvård.

Varför uppstår diabetisk ketoacidos?

Två tredjedelar av alla fall av ketoacidos inträffar hos patienter med typ 1-diabetes. Det är vanligast hos patienter som har problem med att stabilisera blodsockernivån, men förekommer också hos dem som ännu inte har fått diagnosen diabetes. Den återstående tredjedelen drabbar personer med typ 2-diabetes.

Vid diabetes varierar blodsockernivån och kan snabbt bli för hög eller för låg. Om blodsockret ligger högt under en längre tid kan det leda till ketoacidos. Att blodsockret ligger högt kan ha olika orsaker:

• otillräckligt insulinintag
• stark stress
• psykiatriska symtom
• en defekt insulinpump (frånkoppling eller blockering av infusionsröret)
• sjukdom eller infektion (vanligtvis i urinvägarna, lungorna eller matsmältningssystemet)
• kirurgiska ingrepp eller medicinering.

Hos barn kan ökad insulinresistens på grund av puberteten eller övervikt, i sin tur öka risken för att utveckla diabetisk ketoacidos.

Symtom på diabetisk ketoacidos

Symtom på diabetisk ketoacidos kan visa sig inom några timmar och de kan variera mellan barn och vuxna. Vanliga symtom är:

• extrem törst
• kissar ofta och i stora mängder
• konstig andedräkt (på grund av utandning av aceton)
• svår buksmärta
• illamående och kräkningar
• djup, ansträngd andning (kallas också Kussmaul-andning)
• hypotoni (onormalt lågt blodtryck)
• takykardi (allt snabbare hjärtfrekvens)
• uttorkning
• aptitlöshet och viktnedgång

Diabetisk ketoacidos kan ge allvarliga komplikationer på hjärtat och leda till andningsproblem. Om den inte behandlas kan medvetandet sjunka, vilket kan leda till koma och till och med dödsfall. Hos vuxna beror dödligheten ofta på att det finns ytterligare någon försvårande faktor, till exempel en samtidig infektion.

Behandling och förebyggande av diabetisk ketoacidos

Man behandlar diabetisk ketoacidos i huvudsak genom intravenös insulintillförsel och tillförsel av saltlösningar. Målet är att korrigera blodets pH-värde och få bort aceton samtidigt som man återställer blodvolymen och blodglukoshalten till det normala.

Show me:

Vad menas egentligen med blodsocker?

I samband med diabetes talar man ofta om "blodsocker";. Det är helt enkelt ett vardagligt ord för blodglukoskoncentration, och det anger hur många glukosmolekyler som finns i en viss volym blod.

Socker, i form av glukos, är cellens viktigaste bränsle. Vid matsmältningen omvandlas kolhydraterna i maten och lagras i form av glykogen. När kroppen sedan behöver energi omvandlas glykogen till glukos, som sedan transporteras via blodet och tas upp av cellerna med hjälp av hormonet insulin.

Vid diabetes har kroppen försämrad eller ingen förmåga att producera insulin, och cellerna kan därför inte ta upp tillräckligt med glukos. I stället blir glukosen kvar i blodet och detta leder till allt högre blodglukoskoncentration – eller som man brukar säga, högt blodsocker.

Insulin och blodsocker

När man får diabetes behövs det oftast medicinsk behandling för att kroppens celler ska kunna ta upp glukos. Vid typ 2-diabetes producerar kroppen fortfarande eget insulin, men kanske inte tillräckligt mycket, eller också är det inte tillräckligt effektivt. Därför tar man då medicin som förbättrar effekten av det kroppsegna insulinet.

Vid typ 1-diabetes däremot, har kroppens egen insulinproduktion mer eller mindre upphört, och insulin måste därför tillföras utifrån. Insulinet gör så att glukosupptaget i cellerna fungerar, och ett snabbverkande insulin kan snabbt få igång den här processen.

Hur mäter man blodsockret?

Det finns olika sätt att mäta blodglukosnivåerna, men två metoder är de vanligaste nuförtiden:

1. Mätning med fingerstick (manuellt) – Användaren sticker sig i fingret och stryker ut en bloddroppe på en teststicka. Stickan förs sedan in i en elektronisk apparat som analyserar provet och visar det uppmätta värdet på en display.
2. Kontinuerlig mätning (automatiskt) – Ett system där användaren bär en liten sändare med en tunn sensortråd som sitter strax under huden. Sensorn läser kontinuerligt av glukosvärdet någon gång i minuten. Data överförs till en mottagare eller mobiltelefon, där användaren kan avläsa värdena och följa förändring i realtid. Ett sådant system kallas också kontinuerlig glukosmätning (CGM).

Mätning med provsticka visar endast värdet vid det aktuella provtillfället, medan kontinuerlig glukosmätning (CGM) alltid visar aktuellt värde samtidigt som tidigare värden lagras. Därför kan kontinuerlig glukosmätning också ge extra trygghet genom olika larm- och varningsfunktioner som styrs av förändringar i blodglukosnivåerna.

Glukosmätning är nyckeln till rätt dosering

Ju mer kolhydrater man får i sig i maten, desto mer glukos kommer att produceras i kroppen. Personer med typ 1-diabetes måste då ta insulin i rätt mängd för att balansera de högre blodsockerhalterna som följer av måltiden. Men hur vet man vilken mängd som är rätt?

Genom att mäta blodsockret, till exempel innan måltid, ser man hur mycket glukos som då redan finns i blodet, och man kan anpassa insulindosen efter detta värde.

Att känna till den aktuella blodglukosnivån är grunden till att dosera insulin.

Men det räcker inte med att mäta blodsockret bara före maten. Man måste mäta vid olika tider på dygnet och vid olika situationer, till exempel före träningspasset eller innan sänggåendet. På det sättet kan man anpassa insulindosen så att kroppen får lagom med energi (glukos) i olika situationer.

Genom att mäta ofta och regelbundet kan insulinbehandlingen anpassas med stor precision.

Mät för att upptäcka och lösa problem i tid

Om blodsockernivåerna blir alltför höga eller låga kan det få allvarliga konsekvenser.

När blodsockernivån är farligt hög kallas det hyperglykemi. Om den i stället är farligt låg kallas det hypoglykemi. Båda dessa tillstånd kräver att man agerar omedelbart för att undvika situationer som till slut kan bli livshotande. Genom att mäta ofta ser man åt vilket håll blodsockret är på väg, och om det börjar närma sig farliga nivåer.

Genom att mäta ofta och regelbundet får man indikationer på vad som håller på att hända, och kan agera innan problemet hinner uppstå.

DIA.SE.112-01-JAN2021-E Show me:

Många ägnar sig åt träning eller någon sport för att hålla kroppen igång och må bra,samma sak gäller för personer med typ 1 diabetes.  Man skulle kunna tro att en insulinpump är olämplig i sport- och träningssammanhang, men det är faktiskt tvärtom. Insulinpumpen ger många fördelar i samband med sport och och fysisk aktivitet.

 

Varför är insulinpump så bra vid sport och träning?

För personer med typ 1 diabetes innebär fysisk aktivitet generellt en större risk för att få hypoglykemier. Med en insulinpump är det lättare att justera doserna i samband med passet vilket leder till mindre risk för hypoglykemier och avbrott under träning.

Vid träning och annan fysisk aktivitet förbrukar musklerna och kroppen mer glukos än vid stillasittande. En vanlig situation som kan uppstå är att blodsockret sjunker och blir för lågt under eller efter träningen, det uppstår en hypoglykemi. Hur blodsockret påverkas av träning beror på flera saker, både kolhydratmängden i den senaste måltiden, träningens intensitet och längd, men också insulinnivåer och andra hormoner i kroppen.

 

Hantering av insulinpump före och under träning

En insulinpump gör det lättare att justera insulindoserna både inför, under och efter träningen för att kunna undvika hypoglykemier.

Om du ska ha ett längre träningspass (30 minuter eller längre) kan ett eller flera av nedanstående tips vara bra att använda för att undvika lågt blodsocker under träningen: 

• Sänka basaldosen på insulinpumpen.
• Äta eller dricka lite extra kolhydrater.
• Sänka bolusdosen vid måltiden före träningen.

Att kunna sänka basaldosen i pumpen (en så kallad temp basal sänkning) är en stor fördel i samband med träning och sport. Till skillnad mot pennbehandling, där man har tagit långverkande insulin och inte kan justera dosen i efterhand, ger en sänkning av pumpens basaldos en snabbare effekt i kroppen. 

Vid planerad träning brukar rekommendationen vara att sänka basalen 1-2 timmar innan ett pass för att undvika hypoglykemi under passet. Hur långt innan och hur mycket dosen ska sänkas är alltid individuellt och beror på flera faktorer, bland annat vilken typ av aktivitet det gäller, hur länge och intensivt den håller på, och vilken tid det är på dygnet. Blodsockernivåerna kan fortsätta att falla även efter träningen eftersom musklerna fortfarande har ökad insulinkänslighet.

Vid spontan träning kan man få god hjälp av en pump, om man direkt minskar insulintillförseln med en temp basal när aktiviteten startar.

En pump ger möjlighet till en större flexibilitet och spontanitet med träning, men också ett bättre möjlighet att planera sitt träningspass. Med mindre insulin i kroppen är risken för hypoglykemier vid träningen lägre.

Det kan vara särskilt värdefullt för barn med denna typen av flexibilitet och finjustering som pumpbehandling erbjuder, för att underlätta idrott och främja rörelseglädje.

 

Glukoskontroll och fysisk aktivitet

För att kunna förbereda och genomföra sitt träningspass eller fysiska aktivitet utan att behöva avbryta för lågt (eller i viss fall högt) blodsocker, är det viktigt att på ett enkelt sätt ha bra koll på sitt glukosvärde.  Eftersom man ofta vill justera sin insulintillförsel ett par timmar innan träningen startar, är det bra att ha god koll på blodsockret redan då.

För många är en CGM med varningar och larm ovärderligt vid just fysisk aktivitet. Förutom att lätt och enkelt se sina glukosvärden under träningen, kan man tex få varningar om blodsockret börjar falla snabbt för att på så sätt hinna förebygga ett lågt värde genom att äta något med snabba kolhydrater.

Efter fysisk aktivitet är ofta insulinkänsligheten högre, vilket betyder att du även många timmar efter ett träningspass lättare kan få lågt blodsocker. Därför är det viktigt att hålla koll på blodsockervärden även timmarna efteråt och vid sena pass, även på natten efter en träning.

 

När kan man inte använda insulinpumpen?

Även om insulinpumpen är till väldigt stor hjälp vid träning och sport i allmänhet finns det situationer när vissa insulinpumpar inte kan eller bör användas. Vid vattensporter måste pumpar som inte är vattentäta kopplas loss. Under träning i kontaktsporter som till exempel brottning och i vissa fall även fysiska lagsporter bör pumpar med slang inte användas, då de riskerar att slitas loss från slangen. Slangpumpar måste i dessa fall kopplas loss. En pump bör helst inte vara frånkopplad längre än ett par timmar och om pumpen är bortkopplad under en period kan man behöva kompensera missade insulindoser med extra insulin

Det finns dock både vattentäta och slanglösa pumpar som kan användas vid denna typ av sporter och användaren slipper då både praktiskt krångel och avbrott i insulintillförseln.  

DIA.SE.109-01-JAN2021-B

Show me:

Ja, oavsett vilken form av diabetes man har (typ 1, typ 2 eller graviditetsdiabetes) kan man amma sitt barn. Har du diabetes kan det ibland bli en extra utmaning när du ska amma då bland annat blodsockret kan påverkas. För mammor som får insulinbehandling är det dock viktigt att insulindosen är rätt inställd, då amning kan ge svängande och svårinställt blodsocker. 

Du kan tryggt amma ditt barn!

För mammor med typ 1-diabetes kan det ta längre tid för bröstmjölken att rinna till. Det beror på att bröstmjölksproduktionen bland annat påverkas av hormoner, som t ex insulin. Hur mycket blodsockret svänger de första dagarna efter barnets födelse kan också påverka hur mycket bröstmjölk som produceras den första tiden, men när bröstmjölksproduktionen väl är igång påverkas inte mängden bröstmjölk av ditt blodsocker. Även med diabetes har bröstmjölken samma sammansättning, och samma laktosinnehåll. Insulin förekommer också naturligt i bröstmjölken, och det gör ingen skillnad för barnet om insulinet kommer från mammans bukspottkörtel, eller om det kommer via insulinbehandling.

Amningens positiva hälsoeffekter

Amning har många positiva hälsoeffekter, både psykiskt och fysiskt. Och amningen kan till och med förbättra hälsoläget för mammor som lever med diabetes, oavsett vilken form av diabetes man har.

• Amning kan minska insulinbehovet hos mammor med typ 1-diabetes.
• Amningen skyddar mot att utveckla typ 2-diabetes, om mamman haft graviditetsdiabetes.
• Amning ökar glukostoleransen och förbättrar därför hälsan hos mammor med typ 2-diabetes.

DIA.SE.116-01-FEB2021-C

Show me:

Rökning

Både rökning och diabetes försämrar det allmänna hälsotillståndet. Men för den som har diabetes medför rökningen också ökade risker för olika diabeteskomplikationer. Dessutom adderas de här riskerna på varandra, så i slutändan blir rökningen sammantaget en väldigt stor riskfaktor. Därför bör rökare med diabetes omedelbart försöka sluta röka och lägga om till en hälsosam livsstil.

Rökare som inte har diabetes löper ökad risk att utveckla typ 2-diabetes. Dessutom ökar rökning risken för insulinresistens och försämrad glukostolerans, alltså tillstånd som kan leda till diabetes.

Uppenbarligen borde alla rökare sluta att röka, men i synnerhet borde personermed diabetes försöka sluta eftersom rökningen utgör en mycket större hälsorisk för dem.

Snus

Snus är mycket vanligt i Sverige. Man uppskattar att ca en miljon svenskar snusar och av dem är ungefär 20% kvinnor. Men även om snus är vanligt här, är det i princip okänt i större delen av världen. Därför finns det heller inte tillnärmelsevis lika mycket forskning kring snus och diabetes som det finns kring rökning och diabetes, även om enskilda studier tyder på att stor konsumtion av snus kan öka risken för att utveckla typ 2-diabetes. Men själva nikotinets påverkan på kroppen kan antas vara densamma, vare sig det kommer från snus eller cigaretter. 

Nikotin påverkar blodsockret

Av de ca 400 skadliga ämnen som finns i cigarrettrök är nikotin ett av de värsta. Nikotinet leder ofta till förhöjt blodsocker genom att öka insulinresistensen. Men det kan också ibland leda till att sänka blodglukosnivåerna. Nikotin påverkar helt enkelt blodsockerregleringen och man kan se att blodglukosnivåerna varierar mera hos rökare än hos icke-rökare.

Rökning ökar risken för diabeteskomplikationer

Många av ämnena i tobaksrök påverkar hela ämnesomsättningen. De stör mekanismerna som reglerar cellernas upptag av glukos och fetter, och de påverkar blodkärlen så att risken för hjärt-kärlsjukdomar ökar. Försämrad cirkulationen i fötter och underben är en vanlig komplikation till diabetes, och rökningen gör situationen ännu mycket värre.

Men forskningen visar att om man slutar röka, kan mycket av problemen försvinna. Därför har rökare med diabetes allt att vinna på att fimpa för gott! Hälsovinsterna av att sluta röka är så stora, att man inte ska tveka att ta professionell hjälp med rökavvänjning för att lyckas.

DIA.SE.116-01-FEB2021-D

Show me:

Oavsett diabetesdiagnos eller inte, är många idag fysiskt inaktiva. Det är inte bara kroppen som mår bra av att röra på sig, utan även det psykiska välbefinnandet ökar vid motion och träning. Redan en rask promenad på en kvart ger positiv effekt på välbefinnandet och höjer livskvaliteten och det gäller alla människor.

Fysiska aktiviteter vid typ 1-diabetes

För den som har typ 1 diabetes kan fysisk aktivitet behöva mer planering. Beroende på situation och aktivitet kan det ibland vara en utmaning att motionera och samtidigt hålla blodsockret i balans.

Det gör att vissa kanske oroar sig för hypoglykemi under träning medan andra kanske inte har så bra koll på blodsockret och därför inte vill träna alls.

För många är ändå sport och träning en stor och viktig del av livet och självklart kan man ägna sig åt idrott, även på hög nivå, med typ 1 diabetes. 

Nedan finns några tips för dig som har typ 1 diabetes och vill träna och vara fysiskt aktiv:

• Med en CGM kan du hålla koll på ditt glukosvärde under träningen och tex få varningar i tid för att undvika hypoglykemier.
• Ha alltid dextrosol eller andra snabbverkande kolhydrater med dig och ta dem i god tid om ditt glukosvärde börjar falla, för att undvika en hypoglykemi och behöva avbryta aktiviteten.
• Om du har en insulinpump kan du göra en temp basal en till två timmar innan en fysisk aktivitet, för att anpassa insulintillförseln och ge dig bra träningsförutsättningar. Prata med ditt diabetesteam för att få individuella råd om hur du kan justera insulinet.

Fysiska aktiviteter vid typ 2-diabetes

Fysisk aktivitet är en av de viktigaste delarna i en typ 2 diabetes-behandling. Vid typ 2-diabetes kan livsstilsförändringar och en ökad fysisk aktivitet ge så positiva effekter, att behovet av läkemedel minskar. 

All form av fysisk aktivitet är positiv. Med träning och motion är det lättare att minska vikten, och därmed undvika övervikt – som är en bidragande orsak till att man får typ 2-diabetes. Genom att motionera ofta ökar insulinkänsligheten, och redan vid en halvtimmes daglig träning förbättras blodsockernivåerna.

För att få bästa effekt bör man växla mellan styrke- och konditionsträning. Antingen kan man växla mellan dessa under samma träningspass, eller också kan man variera sina aktiviteter. Kondition och uthållighet förbättras genom till exempel raska promenader, en löprunda, simning, eller en cykeltur. Styrkan tränar man genom exempelvis skivstången på gymmet, i form av gruppträning eller med styrkeövningar hemma, med eller utan redskap.

Fysiska aktiviteter vid graviditetsdiabetes

Om man har graviditetsdiabetes är det bra att vika en stund varje dag åt motion. Vad man gör, och hur intensivt, måste givetvis anpassas efter var man befinner sig i graviditeten. 20–30 minuter dagligen, med någon måttligt intensiv aktivitet kan vara lagom. Det här hjälper till att stabilisera blodsockret. 

Vilka aktiviteter ska man undvika när man har diabetes?

Det finns inga sporter eller aktiviteter som är "förbjudna" när man har diabetes. Tvärtom är förhoppningen att man med rätt kunskap och rätt hjälpmedel inte ska vara begränsad av sin diabetes utan kunna träna och vara aktiv på det sätt man själv vill.

Däremot kan en annan typ av planering inför träning eller aktivitet behövas, framförallt för den som har typ 1 diabetes.

Det är stor skillnad på hur blodsockret påverkas under och efter olika typer av träning, tex styrketräning jämfört med en joggingtur, och det är också väldigt individuellt, vilket gör att man själv behöver prova sig fram. Det är också stora skillnader när det gäller säkerhet och praktisk hantering av blodsocker, glukosmätning och insulin, om det är en tennismatch, eller om man springer långpass ute i oländig terräng.

En CGM kan vara till god hjälp under träning och fysisk aktivitet. Med den kan du lätt hålla koll på blodsockret under träningen. Med vissa CGM system kan varningar och glukosvärden vara synliga i smartklocka vilket underlättar vid många aktiviteter. Det finns även följarfunktioner där en anhörig kan se glukosvärden på distans och på det sättet utgöra en extra trygghet och säkerhet, kanske framförallt vid ensamträning.

Vissa aktiviteter kräva att man ändrar sina rutiner. När man ägnar sig åt till exempel simning eller kampsport, är det inte lämpligt att ha en insulinpump med slang fäst vid kroppen, men en slanglös pump/pod skulle kunna fungera eftersom den är liten, vattentät och kan sättas under kläderna.

Tänk på:

• Välj en sport/aktivitet som passar dig och som du tycker är kul! Det viktigaste är att röra på sig och få motion, inte exakt vad du gör.
• Var inte överambitiös när du vill börja träna, utan anpassa nivån till vad som funkar för dagen och öka upp efterhand..
• Håll koll på västekebalansen! Ha med dig vattenflaska och, om du har typ 1 diabetes, några druvsockertabletter, i väskan eller fickan.

DIA.SE.116-01-FEB2021-F

Show me: