Ett blodsocker i målområdet är avgörande för att kroppen ska kunna läka effektivt.

Idrottsskador är en ganska vanlig företeelse inom elitidrott, och jag har själv både haft och har erfarenhet av dem. För mig, som har typ 1 diabetes, innebär dock skador ytterligare utmaningar eftersom de påverkar både blodsockerkontrollen och insulinnivåerna. 

En skada kan jämföras med en förkylning – kroppen jobbar hårt för att läka eller bli frisk, vilket ofta leder till högre blodsockernivåer och ett ökat behov av insulin. Vid akuta skador, som ofta innebär smärta, uppfattar hjärnan detta som stress. Detta triggar frisättningen av stresshormoner som adrenalin och kortisol, vilket i sin tur höjer blodsockret. Dessutom kan inflammatoriska cytokiner, som frisätts vid skador eller inflammationer, bidra till ökad insulinresistens och därmed högre blodsockernivåer.

Om skadan dessutom begränsar den fysiska aktivitetsnivån, kan detta skapa ytterligare problem. För den som är van vid en hög träningsbelastning och plötsligt inte kan röra sig lika mycket, kommer insulinbehovet att öka markant. Det blir en stor omställning för kroppen, och blodsockret kan bli svårare att hantera.

Utöver detta är det extra viktigt för oss med typ 1 diabetes att ligga så bra i blodsockret som möjligt under läkningsprocessen. Ett stabilt blodsocker i målområdet är avgörande för att kroppen ska kunna läka effektivt. Om man inte tar hand om sin diabetes under denna period kan läkningen ta betydligt längre tid, vilket riskerar en ond cirkel. Idrottsskador är alltså inte bara en fysisk utmaning utan även en komplex balansgång för oss med typ 1 diabetes.
 

 DIA.SE.594-01-FEB2025