Fysisk aktivitet och träning har alltid varit en stor och viktig del av mitt liv. Som elitidrottare har träningen varit ett av mina främsta fokus. Jag är van vid att träna dubbla pass varje dag, och min kropp trivs med det. Dessutom har träningen varit en viktig del av hur jag hanterar min diabetes, till exempel kräver jag mindre insulin om jag är fysiskt aktiv jämfört med när jag är stillasittande. 

I början av det här året blev jag sjuk. Det började som en vanlig förkylning, och jag fortsatte med lätt, lågintensiv träning. Jag kände att kroppen kämpade med något, men jag kände mig inte jättesjuk. I samma veva flög jag tillbaka till USA för att starta vårterminen på college. De första dagarna här kändes det ganska lika. Jag tränade bara ett pass om dagen och höll det lätt för att ge kroppen mer tid att återhämta sig. 

Men i stället för att bli bättre, vaknade jag den första helgen här och kände mig ännu sjukare. Det halsonda höll i sig cirka en vecka, jag tappade rösten och fick en rosslig hosta. Jag var extremt trött och kände mig helt utmattad av att bara ta mig igenom lektionerna. Min vilopuls steg markant, från 45 slag per minut till 70, och min HRV (hjärtfrekvensvariabilitet) sjönk drastiskt från 150-200 ms till 20 under nätterna. 

Mot slutet av veckan trodde jag att jag började må bättre, men det visade sig bara att sjukdomen ändrade form. Det halsonda försvann, och istället blev jag täppt i näsan och fick ont i bihålorna. Dessutom fick jag lock för vänster öra och jag hade fortsatt en rosslig hosta. Det visade sig då att jag hade bihåleinflammation och vätska i örat. Jag fick antibiotika och efter en vecka började jag känna mig bättre. Då hade jag redan varit sjuk i över en månad. 

Trots att jag började känna mig bättre var min puls fortfarande hög och HRV låg, och jag var fortsatt mycket trött. Jag hade fortfarande hosta och en ”rosslande känsla i luftvägarna”. Jag var långt ifrån i skick att börja träna igen. Jag gick till Health Center igen, men de ansåg då att jag var ”frisk” och ignorerade att jag fortfarande inte mådde bra.

Jag började långsamt känna mig något bättre och en vecka senare började jag med lätt styrka och yoga. Min puls och HRV förbättrades dock inte, men jag fick lite mer energi att ta mig igenom dagarna. Men sen slog sjukdomen till igen och jag vaknade med halsont igen, och den här gången kunde jag känna att lymfkörtlarna på ena sidan var svullna. Jag mådde inte alls bra. 

Jag började vid det här laget bli rätt så otålig. Jag köpte en ”Fatigue blood panel test” och testade mig. Inga direkt avvikande värden, förutom att jag låg högt i HbA1c, hematocrit, och eosinophils. Jag rådfrågade min läkare hemma i Sverige, och han menade att detta endast visade att jag hade allergier och ett lågt immunförsvar. Han ville att jag nu skulle testa antikroppar för Mycoplasma Pneumoniae, Epstein-Barr virus och Chlamydia Pneumoniae (TWAR). Han ville också att jag skulle ta ett kortisoltest. Så jag köpte nya tester och testade mig. Resultaten kom tillbaka, och det visade sig att jag har Mycoplasma Pneumoniae. Jag ska nu börja ta antibiotika och förhoppningsvis kan jag se en förbättring de närmasta 4 till 6 veckorna. 

Hur har min diabetes påverkats av detta kan man då undra? Normalt sett hade jag förväntat mig att mina insulindoser skulle ha tredubblats under en sådan här lång sjukperiod. Det brukar de vanligtvis göra när jag är förkyld eller har andra virus i kroppen och inte kan träna. Men överraskande nog har mitt insulinbehov inte ökat särskilt mycket. 

Detta beror troligen på att jag började med en låg dos Ozempic i slutet av förra året. Jag fick detta läkemedel på grund av att jag blev rejält insulinresistent under förra året, och jag kunde inte bryta trenden med hjälp av träning och kost. Jag tror att jag hade sett ett mycket bättre resultat nu och krävt mycket mindre insulin om jag hade varit frisk och kunnat träna som vanligt de här två månaderna. Så med tanke på omständigheterna så har jag nog fått bra resultat av Ozempic eftersom jag inte har behövt höja mina insulindoser särskilt mycket under den här perioden. Förhoppningsvis kan jag vara tillbaka och träna normalt i slutet av april/början av maj och se ännu bättre resultat under sommaren. 

DIA.SE.624-01-APR2025